maj på malö

Äntligen är våren här, tja nästan sommaren ville jag gärna tro när jag hjälpte Annelie att sjösätta hennes Albin Vigg, den flöt som en kork vilket än en gång bevisar hur överlägsna plastbåtar är mot dessa, föralldel, charmiga farkoster i trä som visst ser vackra ut när de pumpats ur efter att legat i marvatten en vecka eller 2. Sommaren känns för stunden avlägsen när jag tittar ut genom fönstret och ser min granne, den lilla sädesärlan, sitta på uthustaket och se sig om i den gråkalla, dimmiga omgivningen och tycks vara mycket fundersam varför ”hen” lämnade ett så ljuvligt klimat för att flyga hit bara för att generationer innan gjort samma misstag. Känner lika själv ibland och klandrar mina förfäder som klart gjorde en miss när inlandsisen drog sig tillbaks. Nåja, snart är det sommar på riktigt, båten är riggad och packad med både det ena och det andra och ”fjärden ligger blank som ett nybonat golv.”

Och det för tankarna till visan, kanske jag tidigare nämnt min lilla mamma som gärna just som fjärden låg spegelblank stämde upp med ”Blås Kajsa blås, för oss ut på den glittrande fjärden” vilket ofelbart medförde att man inte ens han reva genuan innan Kajsa med samma kraft som stora, stygga vargen när han pustar och frustar för att blåsa omkull de 3 små grisarnas hus kastade sig över vår plötsligt mycket lilla farkost.

Annars är det ju Evert Taube vi gärna förknippar med båtliv och svensk sommar. Fast ibland vet jag inte hur han tänkte. Ni vet Maj på Malö som kommer till Handelsman Flink, i texten återfinns följande Maj på Malö, vackra Maj,dej vill alla böljor smeka,när du kommer i din eka och förtöjer den på svaj. Hoppar iland, smidig och grann”

Hur bär hon sig åt? Förtöjer på svaj och hoppar iland? När jag förtöjer på svaj så inte hoppar jag iland hur som helst, det borde varit enklare att för Maj att gått närmare land, kanske dragit upp ekan vid stranden, men icke då, istället tar hon ett gigantiskt språng och riskerar att blöta ner fötterna. Och sedan då? När hon ska tillbaks i båten med kassar i händerna och kanske en back pilsnerdricka, hur gör hon då? Fast sanningen är nog att den vänlige och säkert hunsade Handelsman Flink får bära ner hennes varor, gå ut till midjan i vattnet och dra in ekan dit den borde förtöjts redan i första versen.

Fast det finns ännu tokigare sånger, i scouterna brukade vi sjunga följande tankevurpa vid lägerelden;

Trampa på gasen och lätta ankar
sätt inunder pannan fyr (fem, sex)
Med svällande segel och fyllda tankar
drar vi ut, drar vi ut
drar vi ut på äventyr

 

Men hallå” skulle den yngre generationen av idag utbrista och jag är benägen att hålla med. Alltså först trampa på gasen (?!), sedan ta upp ankaret för att sedan försöka få fart på en gammal ångmaskin, därefter ge upp det projektet och komma på att Javisst ja, vi har ju segel och det blåser. Med den skepparen ombord tar det inte lång stund innan äventyret infinner sig, undrar just vems tankar det är som är fyllda och om tankar mer är ett annat ord för magar med allt för mycket destillerade drycker i sig…

 

Jag ska slutligen be att få önska en riktigt god sommar med friska vindar i rätt riktning, trygga natthamnar med underbara måltider och här kommer ett exempel; 1 paket (200 gr) skivad lax, rökt eller gravad, potatis, en burk Ica:s Creme Fraiche med smak av citron, havssalt och dill. Så koka potatisen i bitar, slå av vattnet, i med creme fraiche och värm upp så har man en riktigt god stuvad potatis till laxen. Receptet är för 2 personer men kan lätt dubbleras hur många gånger som helst tills sittbrunnen inte rymmer fler middagsgäster. Det ska va gott att leva.

 

Texten är skriven för Viggenbladet och publiceras i deras kommande nummer