Båtliv bland bodknoddar

Kan ingen förklara för mig? Det är klart allt behöver ju inte förklaras, men det här med båttillbehörsbranchen är och förblir ett mysterium i min värld. Tillsammans med andra mysterier ska erkännas, men ändå.

Det började på båtmässan, vid en av de större återförsäljarnas monter fanns ett intressant ankarspel, något jag faktiskt var på jakt efter då jag upptäckt hur tunga ankare blivit trots att de är samma vikt som tidigare. Nej, det har väl knappast något med ålder att göra, inte min iallafall. Nåväl, bredvid spelet stod en man iklädd företagets profilklädsel så det var ingen tvekan om var han hörde hemma. Jag ställde en fråga om vilken storlek som skulle passa för min båt, och han gav mig en katalog på några hundra sidor och tyckte jag kunde slå upp själv vad jag behövde veta, han intygade till och med att det säkert stod på någon sida och han själv inte visste något om exempelvis ankarspel.

Tja, varför ställer man en person på båtmässan vid ett ankarspel som varken kan något eller vill hjälpa till?

Det blev ett spel till sist, från en annan återförsäljare som faktisk kunde ett och annat och dessutom, tro det eller ej, ville sälja!

Häromdagen var jag iväg för att komplettera mitt projekt med en ”ankarrulle”, ett tillbehör som monteras på badplattformen och , äsch, jag ska inte tråka ut dig med detaljer. Så kom jag in på en jättebutik i södra förorten, det var jag, en annan tittande kund och en 4-5 personal där på eftermiddagen. Eftersom jag dels var osäker (ser du mönstret) frågade jag en inte så rask yngling som såg ut att behöva röra på sig var jag kunde hitta ”ankarrullar” och han visade vägen genom havet av montrar med tillbehör, men jag nöjde mig inte så lätt utan frågade om vilken storlek och modell som passar varpå han plockade fram en liten nylontrissa och frågade om den var en sådan jag skulle ha. Det var det givetvis inte, en ankarrulle är precis som i katalogen ett rejält stycke rostfritt stål med, föralldel några trissor, så en annan ”bodknodd” tillkallades som föreslog en modell som såg ut att kunna fungera. Nu ville jag bara veta en sak till; Vilka bultar ska den fästas med? ”Dom finns vid kassan”, var svaret och där fanns en förskräcklig massa bult och skruv samt kassan med skylten ”Stängd” och ytterligare en man djupt försjunken i ett telefonsamtal och undvikande all ögonkontakt. Hade jag varit en mindre moralisk person hade jag tagit sakerna och gått, men jag valde att lägga tillbaks dem, åkte till Bromma och fick god hjälp i kanske Stockholms sista kompetenta båttillbehörsbutik.

Vad är det med handeln? Idag kan jag med några raska knapptryckningar få mina varor levererade till dörren från internetbaserade företag från både Sverige och övriga världen. Ibland till bättre priser, men samtidigt som jag ibland handlar från både England, Tyskland och Hongkong så tycker jag om att få servicen av kompetenta personer, men jag vet inte vad som händer, istället för att vässa servicen tycks butikerna hoppas på att kunderna ska låta bli att störa deras telefonerande och surfande, kaffedrickande och sovande. Har de gett upp? Väntar de bara på att A-kassan ska komma som en befrielse för dem?

Så här kommer ett tips till er som inte vill ha oss i er trötta affär, skriv de på era hemsidor eller åtminstone vid entrén ”Om du behöver hjälp så stick och brinn, vi kan ändå ingenting om vad som säljs här”.