Ett hundliv

Plötsligt slog det mig. Dags för hund igen. Superhunden Vilma, vår norska schäfertik har varit borta i många år och skulle det gå att ersätta henne? Med en annan hund? Och vilken hund då?

En kväll i somras satt vi, sonen och jag, och tittade på ”Lars Monsen på villovägar” ett avsnitt där han fick med sig en ettårig Gordonsetter. Vilken charmig hund. En fågelhund kanske vore en ras för mig/oss (båda sönerna är lika förtjusta i hundar som jag). Sagt och gjort, bara att läsa på och kontakta uppfödare vilket skedde. Det visade sig dock att Gordonsettern är en rätt utpräglad jaktras, men Welsh Springer Spaniel kunde vara ett bra alternativ. Efter att ha sett bilder och läst lite om Welshen så var jag fast. ”En sådan ska jag ha”, utropade jag och hade dessutom fått tips om en snart ettårig kille som behövde ett nytt hem och uppfödaren Tabitha, http://taweis.blogg.se/ , var entusiastisk över tanken på att jag skulle bli Tintins husse. Fast vänta, kanske bättre att Tintin själv berättar, det handlar ju ändå om honom./Christofer

Tintin är mitt namn som sagt, egentligen heter jag förstås något tjusigare i stamtavlan, något som vi hundar av klass har och människor saknar. Föddes gjorde jag för ett år sedan, den 13 september 2017 och då jag var en sällsynt stilig valp så övertygades jag om att emigrera till Danmark.

Vad finns att säga om det? Tja där skrålades flitigt ”Vi är röde, vi är hvide” och självklart smickras en rödvit spaniel av sånt och de har till och med sin flagga i Welshens vackra färger. Korven är dock bara röd och rätt menlös och språket är nästan obegripligt, särskilt då jag sällan lyssnar på det örat, det finns så mycket annat att lyssna till. Vissa dagar kände jag mig mer som Ernst-Hugo Järegård då han i ”Riket” står på taket till Rikshospitalet och vrålar ”Danskjävlar”.

Tja, uppenbart var att jag inte skulle göra karriär i Danmark så det blev hem till Norrland igen, men vad skulle jag hitta på nu? En lämplig familj behövde finnas och tänk! En dag i augusti kom en kandidat med levergodis i fickorna och ett erbjudande om en bilresa till Härjedalen, landskapet intill mitt. Så jag hoppade in i en bil med förmaningar från Tabitha att uppföra mig (jaja) och vi åkte till ett stort konstnärligt hem i en dal där jag kunde skutta tämligen fritt även om den nya hussen väldigt gärna ville att jag skulle komma på kommando och vara allmänt skötsam och så länge levergodisarna fanns att tillgå var inte det någon större utmaning.

 

Första kvällen påstod husse att fina hundar sover i sin bädd på golvet, det hade min företrädare Vilma alltid gjort, men den där Vilma var antagligen en mespropp med tanke på alla historier jag fått höra om henne. Snacka om hunsad hund och dessutom Schäfer?! Nåja, efter en kort diskussion somnade jag ovaggad vid husses fötter och där trivs jag gott. Husse har gett upp och jag trivs förträffligt med min plats, för finns det något bättre en att ha sin lilla hund sovande i sängen? Svaret är ett rungande NEJ!

Fast efter en stärkande vecka bland renar och fjäll så stuvade vi in oss i bilen och åkte till Stockholm. Närmare bestämt Ekerö kommun där jag nu bor i ett trevligt hus i lantlig miljö. Förutom den ordinarie hussen har jag 2 till, Oscar och Johan, bra folk det med, men också lite tjatiga när det kommer till den där Vilma som tydligen alltid var den lydigaste och klokaste hunden i mannaminne, vilket bevisar att ett mannaminne är rätt kort när det kommer till kritan.

Arbete har jag också skaffat mig, som radioprofil på Radio Viking, jag leder ett program som heter ”Herrarna på Täppan” tillsammans med Micke Wallin och min husse Christofer. Mitt jobb är att vara i vägen, stjäla dörrstoppar, möta besökare med glada voff och äta levergodis. Helt OK jobb om ni frågar mig och dessutom träffar jag där min kollega Märta, en äldre, rutinerad radiohund som generöst låter mig dricka vatten ut hennes skål.

Ett rikt umgänge har jag skaffat mig på Hundön vid Drottningholm där kungens hund ibland sveper förbi med sina livvakter, Welchträff i Sollentuna har jag varit på och det är ju alltid stimulerande att träffa släkten så att säga. Fast nu räcker det, även om vädret är bedrövligt utanför är det strax dags för en lång promenad, ska bara ta mig ur sängen först. Ha det gott önskar Tintin.