Husbondens röst? Hellre ett glatt voff

Är det bara jag som har svårt att förstå min hund?

Tintin tittar ibland på mig som om jag vore helt bakom, en sällsynt allvarlig blick, vädjande ”Är du dum i huvudet Husse” säger de bruna ögonen som fixerar mig. Mitt förslag är att han ska lära sig prata, men egentligen förstår jag rätt väl vad han vill säga, och ibland blir det lite fånigt:

Tintin: Snälla Husse, kan jag inte få följa med? Gå inte ifrån mig, snälla…

Husse: Allvarligt talat, du sitter vid dörren med reflexsele på, klockan är närmare 23, det regnar ute, är kolmörkt, iskallt och blåser kuling. Tror du på fullt allvar att jag skulle lämna fåtöljen, brasan och ett glas portvin för att ge mig ut, bara jag, ensam? Försök gissa varför jag lämnar värmen just nu!

 

Ja att få husse att begripa är inte helt lätt, ibland tror jag att människor, trots ett oavbrutet pratande inte ens vet själva vad de försöker förmedla. De kanske skulle pröva att hålla mun istället.

December går och inte kommer det någon snö, men husse tjatar om att snälla hundar kan se fram emot jultomten den 24, men jag tog saken i egna händer, förlåt mun och fångade en liten krabat och ruskade honom tills han lovade massor med gos på magen, en frisbee och långa promenader. Det är nämligen de vi hundar önskar oss mest. 

Arbetet på Radio Viking 101,4 fortgår, https://www.radioviking.se/, det är mycket att tänka på, men att någon ska köpa in lurar som passar mig verkar inte ske, men det går bra ändå och min främsta uppgift är ju att hålla koll på Micke Wallin och husse, han som tror han är ”Husbondens röst”. Programmet är ”Herrarna på Täppan”, onsdag kväll. Lyssna på bra musik, eller som Micke uttrycker det ”Schysta Toner För Alla Generationer” varvat med prat (alltid detta pratande, det borde räcka att vifta på svansen och möjligen skälla lite) och intervjuer. Programmet inleds med ”Vad tar Ni för valpen där i fönstret” Musik i min smak alltså.

Micke Wallin får coachning i direktsändning

Sänt var det här hälsar er Tintin

Hundväder…

Tiden rinner iväg och det drar ihop sig till första advent. Dagarna är korta med en hel del ”hundväder”, men Tintin håller högt tempo och tycker livet är toppen. Det tror i alla fall jag…

Toppen och toppen? Tja husse tycker säkert att det är en bra idé att klä ut sin lilla hund och visst är jag söt i min tomteluva, men allvarligt talat. Mina förfäder finns avbildade av skickliga konstnärer redan på 16 och 1700-talet och själv ska jag framträda med en liten fånig strut på huvudet. Nåja, det är ju ingen dumstrut, men visst känner man sig lite fånig. Tänk om Hugo eller Mio ser mig, eller ännu värre snygga ”Sockan”, en meriterad Border Collie som jag stöter på utan större framgång, men ändå. Chansen ökar ju inte precis när man ser ut så här:

Tillbringade en helg med Hussen Oscar, ordinarie husse skulle ut och slarva på krogen och jag fick inte följa med, men för det mesta får jag ändå besöka diverse ställen på stan. Omipollos hatt bjöd på fantastisk skinka och på Himmelska Hundar på Gärdet finner jag mig väl till rätta i soffan:

Fast helgen med Oscar var kul, som avslutning på vår promenad hittade jag en sällsynt stor lergrop och blev förevigad straxt innan jag dök i:

Av någon anledning var inte Oscar helt nöjd och tvingade in mig i duschen efteråt.

Annars blir det mycket skogspromenader som husse kallar det, själv far jag in och ut mellan träd och buskar, det finns så mycket att upptäcka, men ibland stannar jag upp och tar en liten paus så husse hinner plocka fram kameran. Jag gör mig väldigt bra på bild nämligen. Husse brukar säga åt mig att se glad ut, men fotografering är allvarliga saker och då vill man inte flina in i kameran. Vi Welshar är nämligen ytterst seriösa.

Nu får husse ta hand om tekniken så snor jag hans fåtölj under tiden. Där sover jag gott.

Blöta tassavtryck och en fin advent önskar Tintin