Kategoriarkiv: Uncategorized

Hundlivet är härligt.

Med en Welsh i huset så blir det aldrig långsamt”, kanske inget gammalt djungelordspråk, men träffande. Welsh Springer Spaniel beskrivs som glad, aktiv oförutsägbar och intensiv ras, det är bara några egenskaper förutom att den är outtröttlig och ständigt hungrig. Som väl är har den en väldigt hög ämnesomsättning så till skillnad mot husse syns det inte alls.

Fast det här ska ju mer vara Tintins betraktelser i serien ”Ett hundliv” så jag låter honom ta över tangentbordet. Fast det är lite svårt med så stora tassar så han får helt enkelt diktera så knackar jag ner.

Livet som hund här ute på Färingsö är rätt OK, visst har jag synpunkter på mängden mat som serveras i på tok för små portioner, men som väl är utgår ibland bonus i form av en skål filmjölk och en och annan godisbit slinker ner när jag som omväxling lyssnar på ett kommando eller så. Lystring är annars inte min starka sida, om jag ska tro Husse, men det är förstås lite oklart då jag inte hör på så noga. Husse pratar lite för mycket och har sällan något viktigt att säga utöver ”Varsågod, ska vi gå ut eller hopp och lek” .Och en regnskur är inget hinder för en Welsh. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder och hussar.

Nåja, förra veckan var jag med Johan, en av mina hussar och bodde både i Enköping där vi var i svampskogen och jag var väldigt duktig och hittade massor med kantareller även om jag tydligen missuppfattat en del av övningen genom att mest springa runt och trampa på svampen husse och hans fästmö just höll på att plocka upp. Sedan åkte vi till Tallkrogen och där jag gjorde succé med min imitation av spökhunden genom att drapera mig i en gardin. Enligt mina hussar är det en av de få tillfällen jag faktiskt satt still under ett fotoögonblick, annars gör jag mig bäst i hög fart eller i djup sömn i en soffa eller säng.

Eftersom jag etablerat mig som skribent här på nedskrivet.se så har jag också skaffat mig en mailadress tintin(at)nedskrivet.se så nu kan du skriva direkt till mig. Ser fram emot det, men vill bara ha positiva synpunkter. Inget gnäll eller skäll tack, jag är faktiskt en liten oskyldig hundvalp…”

Glada skutt önskar Tintin

Ett hundliv

Plötsligt slog det mig. Dags för hund igen. Superhunden Vilma, vår norska schäfertik har varit borta i många år och skulle det gå att ersätta henne? Med en annan hund? Och vilken hund då?

En kväll i somras satt vi, sonen och jag, och tittade på ”Lars Monsen på villovägar” ett avsnitt där han fick med sig en ettårig Gordonsetter. Vilken charmig hund. En fågelhund kanske vore en ras för mig/oss (båda sönerna är lika förtjusta i hundar som jag). Sagt och gjort, bara att läsa på och kontakta uppfödare vilket skedde. Det visade sig dock att Gordonsettern är en rätt utpräglad jaktras, men Welsh Springer Spaniel kunde vara ett bra alternativ. Efter att ha sett bilder och läst lite om Welshen så var jag fast. ”En sådan ska jag ha”, utropade jag och hade dessutom fått tips om en snart ettårig kille som behövde ett nytt hem och uppfödaren Tabitha, http://taweis.blogg.se/ , var entusiastisk över tanken på att jag skulle bli Tintins husse. Fast vänta, kanske bättre att Tintin själv berättar, det handlar ju ändå om honom./Christofer

Tintin är mitt namn som sagt, egentligen heter jag förstås något tjusigare i stamtavlan, något som vi hundar av klass har och människor saknar. Föddes gjorde jag för ett år sedan, den 13 september 2017 och då jag var en sällsynt stilig valp så övertygades jag om att emigrera till Danmark.

Vad finns att säga om det? Tja där skrålades flitigt ”Vi är röde, vi är hvide” och självklart smickras en rödvit spaniel av sånt och de har till och med sin flagga i Welshens vackra färger. Korven är dock bara röd och rätt menlös och språket är nästan obegripligt, särskilt då jag sällan lyssnar på det örat, det finns så mycket annat att lyssna till. Vissa dagar kände jag mig mer som Ernst-Hugo Järegård då han i ”Riket” står på taket till Rikshospitalet och vrålar ”Danskjävlar”.

Tja, uppenbart var att jag inte skulle göra karriär i Danmark så det blev hem till Norrland igen, men vad skulle jag hitta på nu? En lämplig familj behövde finnas och tänk! En dag i augusti kom en kandidat med levergodis i fickorna och ett erbjudande om en bilresa till Härjedalen, landskapet intill mitt. Så jag hoppade in i en bil med förmaningar från Tabitha att uppföra mig (jaja) och vi åkte till ett stort konstnärligt hem i en dal där jag kunde skutta tämligen fritt även om den nya hussen väldigt gärna ville att jag skulle komma på kommando och vara allmänt skötsam och så länge levergodisarna fanns att tillgå var inte det någon större utmaning.

 

Första kvällen påstod husse att fina hundar sover i sin bädd på golvet, det hade min företrädare Vilma alltid gjort, men den där Vilma var antagligen en mespropp med tanke på alla historier jag fått höra om henne. Snacka om hunsad hund och dessutom Schäfer?! Nåja, efter en kort diskussion somnade jag ovaggad vid husses fötter och där trivs jag gott. Husse har gett upp och jag trivs förträffligt med min plats, för finns det något bättre en att ha sin lilla hund sovande i sängen? Svaret är ett rungande NEJ!

Fast efter en stärkande vecka bland renar och fjäll så stuvade vi in oss i bilen och åkte till Stockholm. Närmare bestämt Ekerö kommun där jag nu bor i ett trevligt hus i lantlig miljö. Förutom den ordinarie hussen har jag 2 till, Oscar och Johan, bra folk det med, men också lite tjatiga när det kommer till den där Vilma som tydligen alltid var den lydigaste och klokaste hunden i mannaminne, vilket bevisar att ett mannaminne är rätt kort när det kommer till kritan.

Arbete har jag också skaffat mig, som radioprofil på Radio Viking, jag leder ett program som heter ”Herrarna på Täppan” tillsammans med Micke Wallin och min husse Christofer. Mitt jobb är att vara i vägen, stjäla dörrstoppar, möta besökare med glada voff och äta levergodis. Helt OK jobb om ni frågar mig och dessutom träffar jag där min kollega Märta, en äldre, rutinerad radiohund som generöst låter mig dricka vatten ut hennes skål.

Ett rikt umgänge har jag skaffat mig på Hundön vid Drottningholm där kungens hund ibland sveper förbi med sina livvakter, Welchträff i Sollentuna har jag varit på och det är ju alltid stimulerande att träffa släkten så att säga. Fast nu räcker det, även om vädret är bedrövligt utanför är det strax dags för en lång promenad, ska bara ta mig ur sängen först. Ha det gott önskar Tintin.

Alla seglingar blir inte som man tänkt sig, eller blivit lovad

Det blir som bekant inta alltid som man tänkt sig, oavsett hur mycket eller lite man tänkt till…

Min vän Sven Yrvind fick avbryta sin smått episka segling då båten inte höll måttet trots alla beräkningar. Efter att ha färdats i 1,5 knop i dryga månaden så konstaterade Sven på sitt typiskt nyktra vis att det var dags att bygga en ny, bättre båt så nu är han i full färd hemma i Västervik. Ekonomin har ju självklart tagit smällar så alla bidrag, stora som små är välkomna. Besök www.yrvind.com och läs mer. Senare i höst är jag lovad ett besök hos honom och kommer kunna rapportera framstegen här på nedskrivet.se

Själv har jag skaffat mig egna erfarenheter, mönstrade på en äldre segelbåt i Mandal, Norska sydkusten, för 10 dagars segling längs kusten och i Norska fjordar. Väl på plats visade sig ”vissa problem”: Motorn fungerade inte och efter att vi löst det så trillade motorhuven av, svartmöglet i ruffen fick astman att vakna till liv på allvar efter 30 år utan problem, båten läckte mystiskt (ja det är en plastbåt), riggen var inte spänd (varför vet jag inte, kanske var röstjärnen i dåligt skick?), rorkultens fäste var i så dåligt skick att jag fick en skarp tillsägelse att inte lyfta rorkulten för då kunde hela styrningen gå sönder, skoten var fransiga och av 2 fast monterade kompasser var den ena tom på vätska och den andra oläslig på grund av skador i glaskupolen. Till den andre inbjudne medlemmens lycka mönstrade jag av i Stavanger med hans ord ringande i öronen ”Skönt att du kliver av, du är för mycket”. Tja det tar ju jag som en komplimang, är mycket heller det än för lite. Fast jag vet ju inte exakt vad han syftade på? Jag är ju rätt lång, men det var han med. Fast visst jag tar plats, behöver mitt utrymme och se själva; Jag har till och med en hemsida för att kunna bre ut mig utan att skämmas det minsta. Kanske vore något min medseglare behöver han med.

Nåja, det minsta man kan begära av en skeppare och tillika ytterst ansvarig för säkerhet är att båten är i fullgott skick för den segling som ska genomföras. Och Nordsjön är tuff, visst visade den sina snälla sidor, men kan plötsligt visa andra egenskaper som på lördagen då vinden pendlade mellan 10 och 15 m/s. Då ställs det krav på båt och material.

Nåja en upplevelse rikare och jag har besökt Lindesnes Fyr där det blåser kuling 250 dagar om året, men vi prickade in ett av de lugnaste dygnen. I Egersund upplevde jag månförmörkelsen och dagen därpå slörade vi i hård vind mot Stavanger så trots allt massor med erfarenhet och upplevelser av alla de slag.

Fast jag gör inte om misstaget och ett gott råd till er alla, att ge sig ut i en okänd båt med bristfällig information från ägaren tillika skeppare är en dålig idé. Nu vet jag också det./Christofer

Tips från coachen för dig med ambitioner som inte är så höga på den litterära himmelen

Sommaren är ju en perfekt tid att läsa deckare eller polisromaner, vilket är den vanligaste genren nu mer.

Å andra sidan är det rätt meningslöst att läsa dessa alster, vi vet ju vid det här laget hur de är konstruerade och intrigerna är vanligtvis mer en lovligt ointressanta. En rätt vanlig typ är polisromanen:

Kommissarie Hugo Hård stirrade tomt framför sig, på skrivbordet låg högar av papper, fläckade och halvt dränkta i kaffet som runnit ut från den omkullvälta koppen. Askkoppen var överfull av fimpar och Hugo var medveten om att hans skjorta hade fläckar, och inte bara från svett. Han andades tungt och kände smaken av gårdagens fylla i munnen.

Strax skulle han leda ett möte där hans chef deltog, utredningen hade kört fast och han hade inget nytt att presentera. – Förbannade skilsmässa, tänkte Hugo Hård, den hade inte bara berövat honom 20 års äktenskap utan också kontakten med hans dotter”

Tja, så där mal det på i några hundra sidor, självklart löser Hugo Hård mysteriet med den mördade cykelreparatören, men hans eget liv blir bara värre och värre, men inte värre än att det kommer en uppföljare året därpå och en samproduktion mellan TV 4 och ett tyskt bolag som på 3 veckor spelar in 8 filmer på lika många tagningar.

Kan vem som helt skriva polisromaner? Undrar du säkert.

Ja självklart, svarar jag. Fast du måste ha en juristexamen eller vara gift med en kändis, som har juristexamen, just det. Så sätt igång, du kan använda min inledning, men byt gärna ut namnet på kommissarien. Tänk på att fylla sidorna med detaljer;

porten till hyreshuset var i trä med en glasruta som någon klistrat dekaler på för ett lokalt punkband och ritat ett manligt könsorgan med tuschpenna. Några fimpar och en snusprilla låg nedtrampade i den grå stenplattan och några vissna löv krasade under Hugos fötter när han gick fram till porttelefonen och läste på namnen som på flera ställen var textade lappar över de ursprungliga tryckta namnskyltarna”

Märker du hur lätt det går om man bara hänger upp sig på meningslösa detaljer som inte för handlingen framåt?

Fast ingen polisroman från Sverige är ju värd namnet utan lite sex och snusk, det gillar ju läsarna i både Sverige och Tyskland så låt Hugo (som sagt välj ett annat namn, min vän Hugo är lite känslig för att hängas ut) träffa en kvinna, mycket vacker och välhållen runt 35 år, troligen grävande reporter, mäklare eller hög jurist vid åklagarämbetet. Låt dem kopulera på minst en 4, 5 sidor. Att det är helt obegripligt att kvinnan ställer upp för de avdankade och illaluktande fyllot spelar ingen roll.

Så sätt igång och skriv, jag kommer föralldel inte läsa dig, men det finns en väldigt stor marknad som saknar både snille och smak/Christofer

Att segla är nödvändigt, på sitt sätt

Det här med båtliv, det är grejor det.

Ikväll var jag på pubafton med båtklubben, vi samlades i skuggan av Västerbron, åt fantastiska hamburgare, drack gott öl och dryftade livets stora och svåra frågor.

Svar meddelas senare…

Fast vad är egentligen båtliv? En av mina vänner, Niklas, seglar tydligen jorden runt vad det verkar när man läser hans rapporter på www.sittbrunnen.se. Jag avundas honom på sitt sätt.

Mina vänner Bengt och Solveig var ute i 3 år, kanalerna genom Europa, Medelhavet, Atlanten, Västindien innan de återvände till våra breddgrader. Väl hemma frågade jag dem om vad som var de bästa på resan? Visst hade de massor av erfarenheter, bland annat att komma till Paris på egen båt, Läckert! Fast en sak slog nog det mesta. Sent i Augusti, år tre, ankrade de upp bakom en holme i Blekinge skärgård, det mörknade tidigt, kvällen var ljum och alldeles tyst omkring dem. De tittade på varandra och konstaterade att de tagit lång tid att komma till denna underbara plats.

Min gode vän Sebastian Flink brukar efter arbetet åka ner till sin lilla segelbåt, öppna ruffluckan, flytta lite på saker, dra i någon tamp för att kolla förtöjningen, lägga ut ett par dynor i sittbrunnen, öppna en flaska öl, tända en mindre ciggar och behagligt halvliggande betrakta kvällshimlen och den blå röken som stiger från rökverket. När glöden falnat och ölen är uppdrucken packar han ihop, låser båten och beger sig hem med ett behagligt och lätt frånvarande uttryck i ansiktet. Han verkar mycket tillfreds.

I sommar har han lovat sig själv att segla också.

Hur ser då min sommar ut?

Tja tyvärr sprack planeringen en smula för min del, Shetlandsöarna får vänta ett år. Jag kan helt enkelt inte ta ansvar för en besättnings väl och ve när jag inte mår bra. Gamla Nordsjön svallar och brusar som bekant och kan vara en tuff utmaning om vädret så vill. Med en skeppare som inte orkar hålla ögonen öppna ibland och glider in i melankoli kan det gå ”käpprätt åt fanders” och det var den övrigt tilltänkta besättningen överens om. Heder åt dessa sjöbussar som inte räds varken havsgudar eller sjömonster, men likväl står på skepparens sida även när det inte blåser.

Nåja, bryggsegling, Nordsjön, jorden runt eller vad man nu ger sig ut på. Livet på sjön är fantastiskt, en stilla kväll på Granskär, en tuff segling över Norra Björken eller Mysingen, en grillkväll med vänner på Härjarö. Allt detta och mer därtill ska vi uppleva. Sommaren, hela livet ligger framför oss. Och förresten är vi mitt i det/Christofer

Not that ”great” after all

Gummibåten bara ställer till bekymmer. Den sista läckan kan jag inte hitta så varför inte slå till på en ny? Greatwhite hade det jag behövde och till ett mycket konkurrensmässigt pris. 6499:- kändes som ett fynd där på Båtmässan i Göteborg februari 2018. Fast det är ju lite knöligt att ta en gummibåt på tåget även om den inte är uppblåst, men det var ju inget problem, Johan på Greatwhite påtalade det faktum att de bara några veckor senare skulle vara på Allt för Sjön i Älvsjö och då skulle ta med ekipaget så varför inte skriva på ett köpeavtal redan nu? Sagt och gjort, avtalet beseglades och i början av mars träffades vi på mässan, det var där för att ställa ut, jag för att bevaka mässan för nedskrivet.se och givetvis hämta ut den gummibåt jag dagen innan betalt via bankgirot.

Fast det visade sig lite krångligt…-kunde jag hämta den efter mässan, på måndagen? Tja det kunde kanske lösas, men plötsligt gick inte det av någon anledning (nu borde jag börjat misstänka något) och Greatwhite erbjöd sig skicka båten, kostnadsfritt. OK, det var ju inte läge att ge sig ut på sjön när isen låg tjock på Mälaren så visst, skicka den.

Dagarna gick och blev till veckor, efter en månad utan ett livstecken från företaget så tröttnade jag (vilket jag borde gjort tidigare, jag vet) så jag skrev ett mail och hävde köpet, begärde återbetalning per omgående. Fick svar förvånansvärt fort. Plötsligt var en container på väg inom bara någon dag så nu skulle leveransen ske. Jag hade dock tröttnat på alltsammans så jag stod på mig, återbetalning nu var mitt slutbud. Jag menar, ett företag kan få problem med leveranser, visst, men i det här fallet gällde det en båt de sade sig ha hemma som jag skulle kunnat ta med mig från Göteborg en månad innan (om jag inte åkt tåg alltså). Ett företag kan få problem med allt möjligt, men är det då inte rimligt att de kommunicerar med kunden? Så här skriver Maria på Greatwhite i sammband med återbetalningen (jodå den kom!) ”Tråkigt att du blev besviken tyvärr så ligger förseningen utanför vår kontroll och vi ber om ursäkt om du upplever att vi på något vis har ignorerat dig!

Upplever att vi på något vis ignorerat dig” med utropstecken”!” Det är faktiskt ingen upplevelse. Det är ett totalt ignorerande i min värld och förmodligen de flestas utom på Greatwhite där de tydligen tar lätt på såna saker.

Får erkänna att jag vid det här laget, trots återbetalningen, tappade tålamodet en smula, svarade Maria med kopia till Johan och deras kundtjänst så de skulle vara klara över hur jag kände och såg på saken. Sedan recenserade jag dem på google, de fick mycket dåligt betyg.

Dagen därpå ringde Johan, mycket upprörd över recensionen, den var ju för all del inte avsedd att glädja honom, men ok jag kanske hade tagit i (skrev 1,5 månaders väntan när det ”bara” var 1 månad) och rätt ska vara rätt. Nu ville han sälja mig en gummibåt igen, först leverera och sedan få betalt. Jag avböjde. Jag skulle då få den till inköpspris, men då jag inte är ute efter förmåner på det viset tackade jag vänligt, men bestämt nej tack även till detta. Jag gick på grund av hans totala förtvivlan på gränsen till gråt och ursäkter med på att radera recensionen på google vilket jag gjorde omgående efter samtalet.

Så nu är historien till ända. Nästan, för jag skrev faktiskt entusiastiskt här på nedskrivet.se om mässan i Göteborg och om mina inköp så jag väljer att presentera den korrekta bilden om min erfarenhet med att göra affärer med Greatwhite. Jag har också gett Johan råd om hur de i framtiden ska behandla sina kunder och tänka efter före de skickar mail som lätt kan uppfattas fel. För jag har absolut inget intresse av att sänka dem, jag vill bara inte göra affärer med företag jag inte litar på. För min del slutade den här historien med att jag låg ute med 6499:- i månad, som Johan på Greatwhite påpekade är det bara småpengar för dem och visst, det är absolut ingen förmögenhet för mig heller, men det är trots allt mina intjänade, beskattade pengar så det har ett större värde för mig. Nåja, de är nu där de hör hemma. Slutet gott och det är ju bra/Christofer

PS nu måste jag bara komma på om jag ska fortsätta reparera den gamla gummibåten eller köpa en ny, men jag är väldigt trött på att köpa gummibåt, det är helt enkelt för krångligt.

Jag, en radioprofil?

https://www.radioviking.se/templates/radioviking_2018mars/images/header.jpg

Så har det alltså skett, ”Rulla in en boll” är i etern.

Jag har alltså gjort min officiella radiodebut med eget program. Valt musik, pratat, skött ett mixerbord och pratat med en lyssnare i telefon under pågående sändning! Två timmar torsdagen den 12 april mellan klockan 10.00 till 12. 00 var det jag som stod för underhållningen på Radio Viking 101,4 MHz . Med god hjälp och mycket uppmuntran av Micke Wallin på nämnda radiokanal så gick det riktigt bra. Micke utmanande dessutom mina demoner med att plötsligt göra sig ett ärende på ”byn” (Ekerö Centrum) mitt under brinnande sändning. Han är en klok man Micke som förstår vad som behövs.

Att sända radio har faktiskt länge varit lite av en dröm och nu är den uppfylld, och det ger självklart mersmak så jag kommer tillbaka, redan nästa vecka, samma tid, samma kanal är det stor, överhängande chans till och med att jag åter greppar hörlurar, mick och reglage.

Väntar med spänning på vad min gode vän Sebastian Flink ska säga nu när debuten är över. Hans kommentar när jag släppte nyheten om den stundande sändningen var att ”Jag kan inte se dig prata i radio”. Efter mitt påpekande om att man sällan, för att inte säga aldrig ser den som är i radion (till skillnad mot TV-mediet) så erkände han att det var en god synpunkt och möjligen en viss tröst för lyssnaren. Sebastian är som han är trots sin ”akademiska karriär” som han kallar för många år på universitetet där han tillbringar sina dagar slumrande över böcker, tabeller och pärmar, bestämt hävdande att hans forskning har betydelse för mänskligheten. Oklart vilken del av mänskligheten och han svävar alltid på målet när han ska förklara vad han egentligen pysslar med, men väldigt akademiskt är det i alla fall.

Det var en liten utvikning från ämnet, men kontentan är ju alltså den att Jag har pratat i radio! Fast mest spelade jag bra musik förstås, och det kommer mera. Och det lär dröja innan jag kan kalla mig” radioprofil”, men håll med om att det låter snyggt?/Christofer

Sportfiskemässa 2018

Så var årets Sportfiskesäsong på sitt sätt invigd, hos mig ligger isen på Mälaren ännu tjock och massiv.

En bra isborr, pimpelspö och isdubbar verkar vara den självklara utrustningen, men det är lätt att drömma om andra tider och vatten när man ser demonstrationen av kastteknik med flugspöt.

Ska vi fortsätta att ta de stora fiskarna och njuta av orörd natur behöver vi rena, fina och oförstörda vatten. Kampen om älven fortgår mellan de som vill bygga ut vattenkraften, den ”rena” elproduktionen som effektivt tar död på det mesta liv i och kring våra rinnande vattendrag. Visst vill vi ha elektricitet i våra hem, men hur mycket ska den kosta? Och visst måste det finnas alternativ till älvdöden? Älvräddarna http://www.alvraddarna.se/ ger inte upp kampen och deras välbesökta monter visar viket ansvar och intresse Sveriges Sportfiskare tar. Patrik Bergkvist och Krister Borg informerade med stor kunskap och saklighet.

Kunskap är som bekant en lätt börda att bära. På Fiskvårdslinjen, Blekinge Folkhögskola ( http://www.blekingefolkhogskola.se/Utbildningar/Fiskevardslinjen/ ) lär man ut det mesta kring Fiskevård och vattenmiljöer. Så här presenteras utbildningen på deras hemsida ”Du är intresserad av fisk, biologi och fiskevård. Ofta, men inte alltid, finns ett intresse för sportfiske med i bakgrunden. Du vill lära dig mer om fiskevård och vattenmiljöer. Kanske tänker du dig ett arbete inom området i framtiden, eller så vill du utveckla ditt intresse av andra skäl. Du kan t.ex. ha ett fiskevatten på hemorten som du vill ta vara på, eller kanske du bara vill veta mer.”

Hur ser en fisk ut? Det låter kanske som en dum fråga, men visst är det fascinerande att få se Bosse Wessmans modeller som är så verklighetstrogna att man börjar famla i draglådan. Bosse som dessutom är lärare på Fiskvårdslinjen tillverkar så trogna modeller att han belönats med många priser på internationella utställningar. Läs vidare på hans hemsida http://bossesfisk.se/index.html

Någon gång i sommar bär det av till Dalarna. Äntligen ska jag göra slag i saken och lära mig flugfiske ”på riktigt”. Jag är klart medveten (pinsamt) om mina brister i hanteringen av spö och lina så några dagar med Nordic Footprints AB (http://www.nordicfootprints.se/index ) i Husvallgören mellan Sälen och Särna var ett lätt beslut att ta efter en pratstund med Samuel Jakoby, erfaren guide och utbildare. En stor fördel med företagets kurser är att de startar i princip varje dag hela sommaren och med små grupper så det finns mycket utrymme för lärandet.

Nåja, men alla prylar då?

Jovisst, de flesta företag var representerade och och kommersen var i full gång, men jag lämnar ingen rapport kring detta. Istället slog jag mig ner och lyssnade på Mikael Puhakka lilla föredrag om kajakfiske, väldigt spännande.

Årets Sportfiskemässa 2018 var fantastisk, trots trängsel mellan besökare var stämningen genomgående god, kompetensen i montrarna och på scenerna var hög och nu längtar jag bara efter att få väta linan och känna hugget komma, antingen jag står vid älven, insjön eller ute vid havskusten. /Christofer

Allt för sjön, inte TV-shop

Årets mässa är slut och det är bara att ladda om för nästa, Sportfiskemässan 2018 http://sportfiskemassan.se/ som går av stapeln på Stockholmsmässan, Älvsjö den 16-18 mars och självklart rapporterar nedskrivet.se därifrån.

Dock ska ju Allt för sjön först sammanfattas och bland de produkter som visats upp vill jag slå ett slag för OxyG AB som arbetar med biologisk avloppsrensning och deras ”OxyG Camper”. Ni vet hur det är, en produkt eller i det här fallet fler känns vid en första anblick att vara något från TV-shop, för bra för att vara sant, men i det här fallet befinner vi oss långt från svettiga TV-studios med betald publik och hysteriska programledare som säljer vad som helst bara avansen är stor nog.

Camper

Här pratar vi om en spännande, innovativ kvalitetsprodukt. För några år sedan just på en båtmässa köpte jag trots en viss tveksamhet en burk som skulle hjälpa nedbrytningen i avloppstanken på båten, dessutom hjälpa mot dålig lukt och stopp i avloppet. Hemma igen tömde jag en skopa i diskhon och till min förvåning släppte de envisa stopp som jag svurit över i en längre tid. Upplever också att jag tömmer avloppstanken i båten mer sällan och Ingen lukt! Och de vet många av oss hur kul det är på en skala från 1-2 att ligga granne med en båt som inte sköter sin tank. Kan tänka mig att Ni med husbil känner igen problemet? OxyG AB har fler produkter, Sanitation Wax som tar bort urinlukt från toalettstolen är också en välsignelse i båtens begränsade utrymme och i min mulltoa i fritidshuset. Prisvärda produkter med lång hållbarhet och mycket dryga. Besök https://www.oxyg.se/ för att läsa mer och beställa, själv investerade jag i en enkilosburk Camper så jag kommer klara mig rätt länge och även om de inte syns att jag använder den så känns det, p.g.a. luktfritt.

Årets mässa är slut och jag vill gratulera såväl utställare som arrangörer för ett väl genomfört evenemang. Ni är på rätt väg/Christofer

Allt för Sjön 2018

Äntligen!

Årets båtmässa ”Allt för Sjön 2018” inleddes idag klockan 9 med en pressträff där vi fick höra lite om årets mässa, tillståndet i branschen och och lite annat smått och gott, allt presenterat av Hanse Thorslund som kör små intervjuer med bland annat Magnus Rassy, Christoffer Sjöblom (Yamaha) och Mats Eriksson från Sweboat. Allt framfört i ett rappt och till och med underhållande sätt. Och en av årets stora innovationer, ”Water park”, en 40 meter lång bassäng där det demonstreras wakeboard och den i mitt tycke, lite märkliga ”sporten” ”Flyboard” där man står på typ en wakeboard (?) och pressas upp i luften av en vattenstråle som tycks drivas av en vattenskoter som följer med ”åkaren” som en större, lydig hund.

Inte ”bara” flera hästkrafter.

Fast allt kan ju inte passa alla och för mig som inbiten seglare fick jag en pratstund med Magnus Rassy som visade upp Hallberg Rassys senaste tillskott på 44 otroligt väldisponerade fot med en inredning i ljus ek, men vi som seglar äldre HR-båtar känner igen oss i den genomtänkte designen med ett oräkneligt antal fiffiga lösningar. Det är lite lustigt när man läser utländska båttidningar så kommer kommentaren ”just like Hallberg Rassy” när det pekas ut en detalj i någon av konkurrenternas konstruktioner. Det säger en hel del om vad de sysslar med ute på Orust.

Och de är ju inte ensamma.

Najad visar upp sin nya Farr-designade N395 med Ken Freivohk Design i de rymliga och trivsamma kabinerna. Det känns som Najad hittad en egen stil mer än tidigare och vågar satsa på det. Nu när Najad förvärvat Arcona Yachts bygger man vidare på 2 starka varumärken och går en ljus framtid till mötes.

Kunskap är en lätt börda och ack så viktig.

I höstas upprördes jag ( http://www.nedskrivet.se/uncategorized/kort-och-kompass-ja-tack/ ) av en krönika signerad ”Mikael Mahlberg” på ”Livet ombord” där han sågade dagens utbildningar i navigation och förpassade både sjökort och kompass så om inte till soptippen så i alla fall till närmaste gillestuga eller museum. Vad tycker då några av våra utbildare? Jag fick en pratstund med Båtägarskolan som så riktigt framhöll vikten av förståelse och kunskap inte bara för elektronikens välsignelse utan hur man genom grundläggande kunskaper kan utnyttja tekniken när man förstår helheten.

Navigationsutbildarna representerade av Johan och Micke bekräftade min åsikt, de har även de utökat kursutbudet med bland annat kurser i vattenskoter, manövrering och handhavande av snabba fartyg. De gav en pedagogisk förklaring på varför man inte som Mikael Mahlberg tycks tro ska försöka manövrera båten med hjälp av plotter i trånga farvatten och trixiga passager. Plottern visar nämligen bara vad som hänt (historia) och reagerar långsammare än verkligheten. Nåja, kanske en liten utsvävning och inte helt begripligt när jag ska sammanfatta det, men kontentan är att precis som man sedan urminnes tider känt till är kunskap en lätt börda att bära. Så varför inte titta på utbildningsföretagens gedigna program och hoppa på en kurs innan säsongen är i full gång?

Några absoluta måsten på årets Allt för Sjön är annars ett besök hos entusiasterna som vårdar kulturhistoria, Folket som ställer ut en IF-båt och därigenom propagerar för ett enklare, men så roligt båtliv för en löjligt liten peng. Ja hela Classic Boat Show handlar i år om prisvärda klassiker. Precis det jag väldigt gärna vill se mycket av.

Det finns massor mer, Fjärde Sjöstrid i Berga presenterar sig och de karriärmöjligheter som finns inom försvaret så vet inte din tonåring vad de ska hitta på efter gymnasiet finns det möjligheter att hitta sin framtid inom (i mitt tycke) det finaste vapenslaget.

Återkommer längre fram i veckan med lite mer intressant från Årets mässa, men gå dit själv också. Upplev så mycket du orkar och väntan på vår och sommar känns genast lite kortare. För årets båtmässa i Stockholm är den bästa på många år!