Så har det alltså skett, ”Rulla in en boll” är i etern.

Jag har alltså gjort min officiella radiodebut med eget program. Valt musik, pratat, skött ett mixerbord och pratat med en lyssnare i telefon under pågående sändning! Två timmar torsdagen den 12 april mellan klockan 10.00 till 12. 00 var det jag som stod för underhållningen på Radio Viking 101,4 MHz . Med god hjälp och mycket uppmuntran av Micke Wallin på nämnda radiokanal så gick det riktigt bra. Micke utmanande dessutom mina demoner med att plötsligt göra sig ett ärende på ”byn” (Ekerö Centrum) mitt under brinnande sändning. Han är en klok man Micke som förstår vad som behövs.

Att sända radio har faktiskt länge varit lite av en dröm och nu är den uppfylld, och det ger självklart mersmak så jag kommer tillbaka, redan nästa vecka, samma tid, samma kanal är det stor, överhängande chans till och med att jag åter greppar hörlurar, mick och reglage.

Väntar med spänning på vad min gode vän Sebastian Flink ska säga nu när debuten är över. Hans kommentar när jag släppte nyheten om den stundande sändningen var att ”Jag kan inte se dig prata i radio”. Efter mitt påpekande om att man sällan, för att inte säga aldrig ser den som är i radion (till skillnad mot TV-mediet) så erkände han att det var en god synpunkt och möjligen en viss tröst för lyssnaren. Sebastian är som han är trots sin ”akademiska karriär” som han kallar för många år på universitetet där han tillbringar sina dagar slumrande över böcker, tabeller och pärmar, bestämt hävdande att hans forskning har betydelse för mänskligheten. Oklart vilken del av mänskligheten och han svävar alltid på målet när han ska förklara vad han egentligen pysslar med, men väldigt akademiskt är det i alla fall.

Det var en liten utvikning från ämnet, men kontentan är ju alltså den att Jag har pratat i radio! Fast mest spelade jag bra musik förstås, och det kommer mera. Och det lär dröja innan jag kan kalla mig” radioprofil”, men håll med om att det låter snyggt?/Christofer

Så var årets Sportfiskesäsong på sitt sätt invigd, hos mig ligger isen på Mälaren ännu tjock och massiv.

En bra isborr, pimpelspö och isdubbar verkar vara den självklara utrustningen, men det är lätt att drömma om andra tider och vatten när man ser demonstrationen av kastteknik med flugspöt.

Ska vi fortsätta att ta de stora fiskarna och njuta av orörd natur behöver vi rena, fina och oförstörda vatten. Kampen om älven fortgår mellan de som vill bygga ut vattenkraften, den ”rena” elproduktionen som effektivt tar död på det mesta liv i och kring våra rinnande vattendrag. Visst vill vi ha elektricitet i våra hem, men hur mycket ska den kosta? Och visst måste det finnas alternativ till älvdöden? Älvräddarna http://www.alvraddarna.se/ ger inte upp kampen och deras välbesökta monter visar viket ansvar och intresse Sveriges Sportfiskare tar. Patrik Bergkvist och Krister Borg informerade med stor kunskap och saklighet.

Kunskap är som bekant en lätt börda att bära. På Fiskvårdslinjen, Blekinge Folkhögskola ( http://www.blekingefolkhogskola.se/Utbildningar/Fiskevardslinjen/ ) lär man ut det mesta kring Fiskevård och vattenmiljöer. Så här presenteras utbildningen på deras hemsida ”Du är intresserad av fisk, biologi och fiskevård. Ofta, men inte alltid, finns ett intresse för sportfiske med i bakgrunden. Du vill lära dig mer om fiskevård och vattenmiljöer. Kanske tänker du dig ett arbete inom området i framtiden, eller så vill du utveckla ditt intresse av andra skäl. Du kan t.ex. ha ett fiskevatten på hemorten som du vill ta vara på, eller kanske du bara vill veta mer.”

Hur ser en fisk ut? Det låter kanske som en dum fråga, men visst är det fascinerande att få se Bosse Wessmans modeller som är så verklighetstrogna att man börjar famla i draglådan. Bosse som dessutom är lärare på Fiskvårdslinjen tillverkar så trogna modeller att han belönats med många priser på internationella utställningar. Läs vidare på hans hemsida http://bossesfisk.se/index.html

Någon gång i sommar bär det av till Dalarna. Äntligen ska jag göra slag i saken och lära mig flugfiske ”på riktigt”. Jag är klart medveten (pinsamt) om mina brister i hanteringen av spö och lina så några dagar med Nordic Footprints AB (http://www.nordicfootprints.se/index ) i Husvallgören mellan Sälen och Särna var ett lätt beslut att ta efter en pratstund med Samuel Jakoby, erfaren guide och utbildare. En stor fördel med företagets kurser är att de startar i princip varje dag hela sommaren och med små grupper så det finns mycket utrymme för lärandet.

Nåja, men alla prylar då?

Jovisst, de flesta företag var representerade och och kommersen var i full gång, men jag lämnar ingen rapport kring detta. Istället slog jag mig ner och lyssnade på Mikael Puhakka lilla föredrag om kajakfiske, väldigt spännande.

Årets Sportfiskemässa 2018 var fantastisk, trots trängsel mellan besökare var stämningen genomgående god, kompetensen i montrarna och på scenerna var hög och nu längtar jag bara efter att få väta linan och känna hugget komma, antingen jag står vid älven, insjön eller ute vid havskusten. /Christofer

Årets mässa är slut och det är bara att ladda om för nästa, Sportfiskemässan 2018 http://sportfiskemassan.se/ som går av stapeln på Stockholmsmässan, Älvsjö den 16-18 mars och självklart rapporterar nedskrivet.se därifrån.

Dock ska ju Allt för sjön först sammanfattas och bland de produkter som visats upp vill jag slå ett slag för OxyG AB som arbetar med biologisk avloppsrensning och deras ”OxyG Camper”. Ni vet hur det är, en produkt eller i det här fallet fler känns vid en första anblick att vara något från TV-shop, för bra för att vara sant, men i det här fallet befinner vi oss långt från svettiga TV-studios med betald publik och hysteriska programledare som säljer vad som helst bara avansen är stor nog.

Här pratar vi om en spännande, innovativ kvalitetsprodukt. För några år sedan just på en båtmässa köpte jag trots en viss tveksamhet en burk som skulle hjälpa nedbrytningen i avloppstanken på båten, dessutom hjälpa mot dålig lukt och stopp i avloppet. Hemma igen tömde jag en skopa i diskhon och till min förvåning släppte de envisa stopp som jag svurit över i en längre tid. Upplever också att jag tömmer avloppstanken i båten mer sällan och Ingen lukt! Och de vet många av oss hur kul det är på en skala från 1-2 att ligga granne med en båt som inte sköter sin tank. Kan tänka mig att Ni med husbil känner igen problemet? OxyG AB har fler produkter, Sanitation Wax som tar bort urinlukt från toalettstolen är också en välsignelse i båtens begränsade utrymme och i min mulltoa i fritidshuset. Prisvärda produkter med lång hållbarhet och mycket dryga. Besök https://www.oxyg.se/ för att läsa mer och beställa, själv investerade jag i en enkilosburk Camper så jag kommer klara mig rätt länge och även om de inte syns att jag använder den så känns det, p.g.a. luktfritt.

Årets mässa är slut och jag vill gratulera såväl utställare som arrangörer för ett väl genomfört evenemang. Ni är på rätt väg/Christofer

Äntligen!

Årets båtmässa ”Allt för Sjön 2018” inleddes idag klockan 9 med en pressträff där vi fick höra lite om årets mässa, tillståndet i branschen och och lite annat smått och gott, allt presenterat av Hanse Thorslund som kör små intervjuer med bland annat Magnus Rassy, Christoffer Sjöblom (Yamaha) och Mats Eriksson från Sweboat. Allt framfört i ett rappt och till och med underhållande sätt. Och en av årets stora innovationer, ”Water park”, en 40 meter lång bassäng där det demonstreras wakeboard och den i mitt tycke, lite märkliga ”sporten” ”Flyboard” där man står på typ en wakeboard (?) och pressas upp i luften av en vattenstråle som tycks drivas av en vattenskoter som följer med ”åkaren” som en större, lydig hund.

Inte ”bara” flera hästkrafter.

Fast allt kan ju inte passa alla och för mig som inbiten seglare fick jag en pratstund med Magnus Rassy som visade upp Hallberg Rassys senaste tillskott på 44 otroligt väldisponerade fot med en inredning i ljus ek, men vi som seglar äldre HR-båtar känner igen oss i den genomtänkte designen med ett oräkneligt antal fiffiga lösningar. Det är lite lustigt när man läser utländska båttidningar så kommer kommentaren ”just like Hallberg Rassy” när det pekas ut en detalj i någon av konkurrenternas konstruktioner. Det säger en hel del om vad de sysslar med ute på Orust.

Och de är ju inte ensamma.

Najad visar upp sin nya Farr-designade N395 med Ken Freivohk Design i de rymliga och trivsamma kabinerna. Det känns som Najad hittad en egen stil mer än tidigare och vågar satsa på det. Nu när Najad förvärvat Arcona Yachts bygger man vidare på 2 starka varumärken och går en ljus framtid till mötes.

Kunskap är en lätt börda och ack så viktig.

I höstas upprördes jag ( http://www.nedskrivet.se/uncategorized/kort-och-kompass-ja-tack/ ) av en krönika signerad ”Mikael Mahlberg” på ”Livet ombord” där han sågade dagens utbildningar i navigation och förpassade både sjökort och kompass så om inte till soptippen så i alla fall till närmaste gillestuga eller museum. Vad tycker då några av våra utbildare? Jag fick en pratstund med Båtägarskolan som så riktigt framhöll vikten av förståelse och kunskap inte bara för elektronikens välsignelse utan hur man genom grundläggande kunskaper kan utnyttja tekniken när man förstår helheten.

Navigationsutbildarna representerade av Johan och Micke bekräftade min åsikt, de har även de utökat kursutbudet med bland annat kurser i vattenskoter, manövrering och handhavande av snabba fartyg. De gav en pedagogisk förklaring på varför man inte som Mikael Mahlberg tycks tro ska försöka manövrera båten med hjälp av plotter i trånga farvatten och trixiga passager. Plottern visar nämligen bara vad som hänt (historia) och reagerar långsammare än verkligheten. Nåja, kanske en liten utsvävning och inte helt begripligt när jag ska sammanfatta det, men kontentan är att precis som man sedan urminnes tider känt till är kunskap en lätt börda att bära. Så varför inte titta på utbildningsföretagens gedigna program och hoppa på en kurs innan säsongen är i full gång?

Några absoluta måsten på årets Allt för Sjön är annars ett besök hos entusiasterna som vårdar kulturhistoria, Folket som ställer ut en IF-båt och därigenom propagerar för ett enklare, men så roligt båtliv för en löjligt liten peng. Ja hela Classic Boat Show handlar i år om prisvärda klassiker. Precis det jag väldigt gärna vill se mycket av.

Det finns massor mer, Fjärde Sjöstrid i Berga presenterar sig och de karriärmöjligheter som finns inom försvaret så vet inte din tonåring vad de ska hitta på efter gymnasiet finns det möjligheter att hitta sin framtid inom (i mitt tycke) det finaste vapenslaget.

Återkommer längre fram i veckan med lite mer intressant från Årets mässa, men gå dit själv också. Upplev så mycket du orkar och väntan på vår och sommar känns genast lite kortare. För årets båtmässa i Stockholm är den bästa på många år!

Så var årets båtmässa (i Göteborg) över för min del. Och vad finns att rapportera? Önskar jag kunde berätta om nya spännande innovationer bland båtar och tillbehör, men jag tycker nog inte det finns så mycket att hetsa upp sig över på det planet.

Jo Scenprogrammet imponerade och inspirerade på söndagen den 4e där fokus låg på segling. Nästan värt att gå dit bara för det.

Mässan handlar för mig personligen mycket om upplevelsen av att båtsäsongen verkar komma i år med. Att glida runt bland montrarna, prata med representanter och säljare, råka komma hem med ett köpekontrakt på en ny gummibåt efter förra årets alla lagningar av den gamla. Plötsligt inse att trots alla gånger jag tänkt ta mått på spisen så har jag fortfarande ingen aning om det får plats en 50 dm bred spis eller ej. 45 cm får ju självklart plats, men när jag nu sprungit på en helt underbar spis med elektronisk tändning och snygg design till ett bra pris hos Navinordic så är det bara att avvakta tills jag mätt upp på plats.

En flotte står också högt upp på årets inköpslista, men som väl kan jag göra upp mina inköp hemma i Stockholm dit Gummibåten levereras av Johan på Greatwhite, ska bli skönt att slippa pumpa inför och under varje tur från ankringsplatsen. Kanske kan bli en och annan firre i håven också när jag nu köpt ny spinnrulle från Sporting i Örebro som ställde ut med en välsorterad monter. Och där fanns de alerta säljare vilket man tyvärr inte kan säga om alla utställare.

Ibland är det nästan lite skrämmande med det totala ointresset för potentiella köpare som uppvisas. Vid en väl tilltagen mässyta där ett stort utombordarmärke visade upp sina stora, groteska och mindre motorer stod ett antal män med företagets logga på ryggen böjda över ett ekipage. Påminde lite om avsked vid kistan på en omtyckt kollegas hädanfärd, men av tisslet och tasslet dem emellan att döma handlade det nog mer om hur tråkigt det var att stå på mässan. För att testa gick jag ett varv, hostade, sparkade på propellrarna (nej det gjorde jag ju inte) för att se om det fanns något engagemang mot omvärlden, men icke. För att verkligen utmana prövade jag några minuter senare, men de var fortfarande i trans eller bön (?!). Där blev knappast några motorer sålda.

Ett tips för er som ställer ut vill jag ge. Ni behöver inte vara lika aggressiva och gåpåiga som de som kränger godis, konstiga ansiktsmasker, glasögonputs och Teveabonnemang (”gratis” för 279 kronor i månaden, sug på den ekvationen), men var lite mer aktiva. Försäljningen ökar, tiden går fortare och ert företag kan framgångsrikt konkurrera med näthandeln. Jag lovar! Vi ses förresten på Allt För Sjön om några veckor, börja träna redan nu/Christofer

Nytt år och det känns långt till våren.

Eller gör det? Snart är det båtmässa i Göteborg https://batmassan.se/ och den känns för min del som en nödvändighet, trevligaste mässan om ni frågar mig. Vi får se om jag får någon ackreditering så jag kan rapportera därifrån redan på fredagen.

För min egna del är det mycket som planeras inför sjösättningen. Årets mål är ju Shetlandsöarna och förhoppningsvis en del av Skottland så Solea ska vara i toppform. Seglen är ju nya 2017, men riggen ska gås över, ny antennsladd och troligen antenn till VHF:n ska dras plus en topplanterna för nattsegling över öppna vatten. Stående och löpande rigg ska kontrolleras, radarn ska äntligen komma på plats och så behövs det sjökort och piloter över nya områden när vi lämnar Östersjön. Besättningen är kanske inte komplett, utresan känns klar, men återfärden kommer vi behöva komplettera med en salt sailor eller kanske 2. Någon frivillig? Det är bara att höra av sig till solea(a)nedskrivet.se. Ja som du ser, båten har fått egen mailadress. Så här långt har vi mig som skeppare, Anders som  förste styrman och Johan som navigatör, förhoppningsvis hänger Alexander med på en sträcka, en efter sommaren som gått, mycket salt och befaren sjöman. Rollerna kan ju förändras beroende på talang och myteri, mm. Tja ni vet hur det kan vara…

God mat ska vi äta, drycker efter omständighet intages och en upplevelse utlovas. Besättningen bidrar utöver talang och dagligt arbete med lite bidrag till kosthållet och sina kostnader i land. Kom just på att jag behöver fixa sjökojer också. Hu så mycket, kanske bäst jag försöker sova några timmar, i morgon är en ny dag och däremellan en till för klockan har passerat midnatt för länge sedan. Rena hundvakten med andra ord.

Båtfolket får (i mitt tycke) oväntat stöd och det är synd om den som får betala.

Ni vet väl vid det här laget vad jag tycker om ”båtfolket”? Det vill säga den organisation som under ett antal år propagerat för att riva upp den sjöfyllerilag som infördes runt 2010. Genom att välja ett namn som antyder att de företräder alla oss som gillar att vara till sjöss försökte de få någon form av legitimitet att föra andras talan utan att för den skull tillfråga några andra än sig själva. Tvärtom angrep de oss som försökte nyansera frågan. Sweboat, SXK och andra intresseorganisationer valde på ett tidigt stadie att inte ställa sig bakom deras aggressiva argumentation som mest utmynnade i en mer eller mindre personlig vendetta mot Kustbevakningen som fått till uppgift att övervaka att lagen efterlevdes genom nykterhetskontroller. Själv ville jag gärna ha en översyn och kanske en mildring av just nivån 0,2 promille, men skulle man få gehör hos ”båtfolket” gällde att ställa sig bakom kravet på inga kontroller, hat mot KBV och spridande av felaktig information.

Nåja, var och en blir salig på sin tro, men döm om min förvåning när plötsligt SBU:s ordförande Bengt Gärde går ut och hyllar ”båtfolket” då riksdagen beslutat utvärdera lagen. Detta i en krönika i tidningen Båtliv som skickas ut till alla som är medlemmar i en båtklubb. Min reaktion var att skriva ett mail till Båtliv och be dem omgående sluta skicka mig denna publikation. Återkommer om deras svar…

I samma nummer upprörs man också över Stockholms stads beslut att höja avgifterna/hyran för båtklubbarna i Staden. Såg ett inslag för en tid sedan där en representant för en innerstadsklubb upprört beklaga sig över att avgiften kan komma att fördubblas. Ja det låter upprörande, från 2000:- till kanske det dubbla är mycket pengar, men problemet är att de betalt för lite under väldigt lång tid. På Ekerö där jag ligger och varit med i 2 båtklubbar som dessutom själva äger marken sedan väldigt, väldigt länge betalar jag för en motsvarande plats knappt 3000:- vilket gör att den dagen vi behöver nya bryggor och allmän upprustning har vi finansieringen klar. Vi som idag ligger vid klubben betalar slitaget istället som man hoppats på i Stockholm, att någon annan som kommer senare får stå för notan. Klassiskt dålig planering alltså, precis som i en samfällighet jag tidigare var medlem i med en årsavgift på 1200:-/år. När det uppdagades att alla garageportar var slut och ny asfalt behövdes i området steg avgiften till 700:- i månaden! Ett hårt slag för barnfamiljer som bott kanske bara ett år eller 2. För de som bott 25-30 år och sålt huset till barnfamiljen var det ju en lysande affär då de slapp vara med att betala sitt användande och slitage. Som en springnota ungefär.

Är jag gammalmodig? Omodern?

Ja får jag tro Båtnytts Mikael Mahlberg så, för jag använder nämligen sjökort i papper och har, hör och häpna, 2 kompasser i båten! Kanske en skam för såna som Mikael som stolt deklarerar att sjökort hör hemma på väggen och att Båtnytts redaktionsbåt saknar kompass och givetvis har de inga sjökort för vi lever ju i den bästa av världar och där (förmodar jag) ger sig ingen ut på någon längre tur med båten, de har obegränsat med el, tekniken är 100% pålitlig så GPS:n visar alltid totalt rätt och fallerar aldrig.

Så här skriver Mikael i sin debattartikel på ”Livet ombord” http://www.livetombord.se/batnytt/artiklar/artiklar/20170913/debatt-papperskort-hor-hemma-i-en-ram-pa-vaggen/

” Men när vi åker ut på sjön lämnar jag ­papperssjökorten hemma. Bland grynnor och kobbar litar jag mer på GPS-systemets 24 satelliter än på min egen förmåga att med hjälp av enslinjer, passare och linjal bestämma rutt och position i 35 knop.”

Själv hoppas jag Mikael är rätt ensam om att i 35 knop lägga ut kursen, försöka fastställa position, mm. Låter i mina öron väldigt oansvarigt, rent idiotiskt och tyder på extremt dåligt sjömanskap.

Självklart har jag också Plotter, ett utmärkt hjälpmedel bland andra. Kompassen är oslagbar för att hålla rätt kurs när man inte har några synliga referenspunkter, med den håller jag rak kurs, spikrak faktiskt, det gör jag inte med plottern, reaktionen blir för långsam. På sjökorten lägger jag ut kursen och planerar färden. Där får jag överblicken vilket är hopplöst att få på en 9 tumsskärm. Dessutom följer jag med på kortet ifall att…

Så här avslutar den gode Mikael Mahlberg sitt inlägg:

”Visst är det ballt att kunna navigera efter stjärnorna eller ta ut sin position med passare och linjal, men med dagens teknik är det att betrakta som kuriosakunskap. De flesta som är nya på sjön behöver lära sig andra saker. Fokusera på praktisk navigation: Ta ut eleverna i verkligheten, öva tilläggning och lär dem lägga ut en rutt i navigatorn. Att förstå menysystemet i en Garmin* är viktigare år 2017 än att kunna använda en transportör.

Papperssjökorten behåller jag på väggen. ”

Ja visst är det ballt att navigera efter stjärnorna, önskar jag kunde det, men det lär man sig inte på de kurser jag gått (upp till utsjöskepparen), så kanske Mikael borde gå en kurs nu på 2000-talet han med. Och visst, slopa papperskorten, men kom ihåg att du måste ha 2 fristående elektroniska navigeringssystem oberoende av varandra och inte med delad strömkälla. Då klarar du dig rätt säkert inomskärs i vackert väder, men akta dig för större fjärdar, plötsligt behöver du hålla kursen utan referenspunkter, HU!

På sjön ska man ha ”hängslen och livrem”, det tycker jag så använd plottern, absolut, men glöm inte bort att ingen teknisk lösning beroende av elektricitet är helt tillförlitlig, bara nästan och det räcker inte på sjön. Nej du Mikael Mahlberg, kalla mig omodern eller nostalgisk, ”better safe than sorry” är mitt motto. Och jag är rätt säker på att vi är många. Fråga Marinens officerare hur de gör, där har du män och kvinnor som kan och vet.

Christofer

*Det är möjligt att MM är sponsrad av Garmin, men det kan vara på sin plats att tala om att det finns många tillverkare av plotters vilka alla har rätt olika menysystem. Det kan skapa förvirring.

Det här inlägget kan ses som en riktigt provokation, jag har nämligen köpt en Parsun! För er som inte känner till det är Parsun en KINESISK tillverkare av utombordsmotorer. Och det vet ju ”alla” att kineser inte kan tillverka något med kvalitet, eller?

Nåja, till vår lilla fiske/utflyktsbåt kändes den snart 20 år gamla motorn framförallt för liten, men det var också en 2-takare vilket inte känns det minsta miljömedvetet. Hög förbrukning och oljeblandat är inte 2017. Dessutom var den för svag för båten så en 40 Hästars motor kändes mer rätt, men med prislappar som börjar på 60-65 tusen verkade bytet för dyrt helt enkelt. Fast på båtmässan pratade jag med representanten på Kina Marin, mycket övertygande, med 5 års garanti och en prislapp på 44900:- så varför inte? Efter några månaders grubblande och diskuterande med vänner slog jag till. LA Marin i Västerås kunde leverera och dessutom montera så med Uttern 495 HT på släp for vi till Västerås där Lasse tog sig an monteringen och fixade dessutom styrningen som snart gjort sitt med sitt blankslitna styrhuvud. Tillbaks till Ekerö och ner med båten för rampen, i med nyckeln och vred om. Motorn startade direkt, gick tyst och fint, tja det kan man vänta sig av en ny motor så allt kändes bra. Fast det är klart, hur går det över tid? Nu tänker jag rapportera här på nedskrivet.se hur det går. Inkörningen är i full gång, snart är det dags för längre turer så jag får orsak att återkomma kring förbrukning, toppfart och annat som kan intressera dig som kanske precis som jag vågar pröva eller du som dömt ut fabrikatet. Visst blir det spännande?

Ja jag vet, det är ju faktiskt inte svårare än att läsa föregående betraktelse om detaljhandeln för båttillbehör, eller läs det här inlägget https://sailingbluenote.wordpress.com/2017/04/27/heaven-and-hell/ så förstår du definitivt vad det handlar om.

Till saken som var så att jag behövde ett nytt storskot, det gamla med sliten lina och dålig utväxling ska ersättas av något nytt och fräscht inför nya storseglet. Så efter en rask utflykt på internet konstaterade jag att en butik i Södra förorten (fast inte samma som sist) hade precis i lager det jag behövde. Väl där var det svårt att hitta så jag vände mig till kundtjänst; ”Du jag behöver ett ny storskottalja, utväxling 6:1, såg att det fanns i lager”. Kundtjänst bläddrade i katalogen och förslog ett nytt storskotsystem, men det har jag ju redan så jag förklarade vad jag skulle ha en gång till och den här gången förstod man och visade en annan katalogsida, utväxling 4:1, lina 8 mm med 10meters längd (!?). Efter en stunds förklarande av mig kom repliken ” Ja det är kanske lite kort”. Ni som seglar och troligen är de som läser det här kan förstå det orimliga, men att någon som kränger båttillbehör känner till segling kanske är mycket begärt? Nåväl, efter detta hasade säljaren ut på lagret, drack kaffe och rökte ett par cigaretter, ringde sin fru och surfade lite håglöst på internet (tror jag) och återvände FAKTISKT med exakt det jag skulle ha! Nu är Solea i sitt rätta element, nya segel är på g, det lovade segelmakaren och de håller ju alltid de de lovar.

Här kommer som bonus för dig som orkat läsa enda hit min senaste ”Vindkantring” från Sjölust nr 2 2017 (SXK Väster Mälarkretsens medlemsblad)

”Så var det dags igen. Ett nytt segelställ stod på inköpslistan vid båtmässan. På slutet av 1970-talet beställde jag en genua till IF-båten, redan på hösten innan var jag flera gånger hos segelmakaren och diskuterade ämnet och vi enades om såväl snitt som pris. Vintern gick och våren kom, men segelmakaren hördes inte av, Lidingö runt stod om inte för dörren så inom en snar framtid och där skulle vi minsann visa upp vår akter för våra konkurrenter. Om vi hade en ny genua vill säga. Till sist åkte jag in till Mäster segelmakare som tittade på mig och utbrast ”Jamen, du har ju inte ringt och stött på, trodde inte det var så bråttom”. Till hans försvar får erkännas att jag bara ett par dagar och för hans del nätter senare kunde hissa på. Och nej, vi vann inte Lidingö runt, men vi kom inte sist!

Och nu väntar jag på segelmakaren igen, han lovade komma ut och mäta veckan efter båtmässan (den i mars ja), men nu har han lovat komma nästa vecka (vi är i slutet på april).

Det var inte bättre förr, det var precis likadant.”