Sjömanslagen 1973:282

Det är inte så lätt att vara befälhavare ens på en liten båt när besättningen hotar med myteri om inte kursen genast styrs mot närmaste glasskiosk, krog eller danshak beroende på ålder och kön på de hotande myteristerna.

Men hav tröst käre läsare tillika befäl på skutan, du har lagen på din sida och kan, om jag förstår att tolka den rätt, näst intill oinskränkt utöva precis de argument som stunden kräver. Läs själv:

Tvångsmedel

53 § För att upprätthålla ordning ombord får befälhavaren bruka det våld som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Detsamma gäller den som befälhavaren beordrar att biträda härvid och den som utan anmaning kommer befälhavaren till hjälp.”

Det låter väl som du kan behålla auktoriteten inför familjen?

Och drar du dig fortfarande för att ta i med hårdhandskarna hjälper nästa stycke dig att slå bort den sista tvekan.

Den som i fall som avses i första stycket gjort större våld eller svårare skada än som är medgivet dömes likväl ej till ansvar, om omständigheterna var sådana, att han svårligen kunde besinna sig.”

Se där, det var ytterligare ett stark argument för att du kvinna ska ta kommando ombord och låta karlsloken sköta spisen och få skulden i slussen och vid tilläggningen på klubbholmen. Själv har jag ju sällan problem ombord och min besättning är god och glad samt oerhört tacksam över att sätta sina klumpiga fötter på min vackra båt, men så har jag också ett vackert särtryck i glas och ram hängande i salongen. Den är ur Sjömanslagen 1973:282 Paragraf 53. Den gör nytta…

Båtkatt

Calle har en båt, en båt, en fru och den här sommaren en katt. Fast katten är till skillnad från fru och båt bara tillfälligt i familjen. Nej det är ingen sommarkatt Calle skaffat sig vill jag lugna alla djurvänner med, de passar vänners katt under en period och för att ytterligare lugna er vill jag redan nu säga att ingen katt kom till skada under den här berättelsen från levande båtlivet.

Midsommarhelgen var i antågande och båt med fru och denna gång även katt stuvades och färden gick till en mysig ö i Östra Mälaren. Ett perfekt ställe att fira en stilla helg och på en ö kan ju katten löpa fritt, fiffigt!

En möjlig nackdel med just den här ön var att vegetationen var rätt svår, inte för en katt, men för en människa, fast det gjorde ju inte så mycket när det var så mysigt i båten och katten klarade sig själv på torra land och stortrivdes.

Först på söndagen var det dags att kasta loss och gå till hemmahamnen igen, en ny arbetsvecka stod för dörren innan en välförtjänt semester var i antågande så med kisse ombord lossades landförtöjningen och Calle drog sig ut med ankarlinan.

Då ångrade sig kisse, ett språng och en kort simtur och sedan började cirkusen på riktigt, timmarna gick med sök, lock och pock, men icke då. En skallgångskedja på bara 2 personer blir rätt tunn och när det skymde fanns bara en sak att göra. Man kastade loss för andra gången, seglade hem utan katt och på måndagen försökte mina vänner efter bästa förmåga sköta de uppgifter som arbetsgivaren förväntade sig, men deras tankar var på en viss ö i östra Mälaren.

Direkt efter arbetet styrde man åter mot ön utrustad med den läckraste maten foderindustrin producerat samt några saftiga biffar att steka för att om möjligt trigga kattens smaklökar om nu Pussy och Wiskas skulle misslyckas.

Och tänk, efter en stund kom en lite ynklig katt emot dem och slog sig ner vid det dukade bordet och valde den här gången att följa med hem utan att protestera där han låg torr, mätt och sömnig på en dyna i ruffen. Det var en midsommar Calle och hans fru sent glömmer.

received_10210542724834519

KBV Behövs!

Det kom ett mail. Tja, det kommer rätt många, men det här var från André Persson som jag sedan tidigare hört om då han ivrigt påhejad av rättshaveristerna i ”Båtfolket” ska skriva en ”granskande” bok om Kustbevakningen. Med tanke på att hans nuvarande sponsorer mest tycke bestå av just ”Båtfolket” så kan man lätt räkna ut att det hela går ut på att förtala de mycket duktiga män och kvinnor som tjänstgör året om kring våra kuster och gör en stor insats för miljö och säkerhet.

Visst, de övervakar, också, på statens uppdrag även nykterheten, men det är en försvinnande liten del av deras uppdrag. Försök förklara det för ”Båtfolket” och deras anhang. Jag säger bara lycka till! De tror nämligen att Kustbevakningen sätter sin egen agenda och själva tilldelar sig uppdrag. Sorgliga typer det där, men vad kan man förvänta sig av folk som inte kan åka båt utan att dricka?

Nej låt oss tillsammans om inte förhindra utgivningen av Andrés kommande ”värk” så stöd inte projektet ekonomiskt. Och kommer det mail till er med där han tigger pengar så gör som jag, svara vänligt, men bestämt och placera därefter hans mail i spamkorgen (vet inte om det hjälper då han använder olika adresser varje gång, men det känns bra)

Och ha en fortsatt bra båtsommar

Båtlivet med gästhamnsguide

Nu så, båten är riggad och redo, värmaren fungerar vilket kan vara en god idé i vårt klimat så nu gäller det bara att inte arbetet inkräktar för mycket på livet så att Solea får komma ut och visa vad hon går för. Ny båtplats blir det också, på Rastaholm där Stockholms Seglarsällskap har en av sina hamnar.

På tal om hamnar kom Gästhamnsguiden i brevlådan, en till synes användbar publikation även om de flesta av oss disponerar appen i den smarta luren, men jag är ju lite svag för tryckta alster så jag bläddrade lite i den, kollade mina närmaste hamnar och blev en ”smula” förvånad.

Nytt för i år är att man likt hotellen har stjärnor, 1 till 5 beroende på anläggningens faciliteter, men där blev jag minst sagt konfunderad. Exempel 1; Karlskär Båt clubb (ja den stavas så) har förärats trenne gyllene stjärnor och Rastaholm 2! Karlskär har en brygga, el och några långa kilometer till butik. Dusch, toalett och vatten saknas, men det är låg avgift och blåser ingen elak nordan ligger man still. Rastaholm har en helt annan nivå, men som sagt förtjänade blott 2 ynkliga stjärnor enligt gästguiden. Upp mot västra Mälaren ligger mysiga Strängnäs där man förtöjer i centrum och har nästan allt man kan begära och lite till med ett fantastisk trevligt folkliv på restaurangerna längs kajen så det har välförtjänt belönats med 4 stjärnor, lika många som grannen några distans bort, Stallarholmen, som är en rätt trist plats med sliten dusch och toalett.

Erkännas ska att det är nytt för i år med klassificeringen och ytterst få gästhamnar har fått betyg, men det hade kanske varit idé att avvakta ett år kan jag tycka och skrev ett mail och frågade hur de tänkt på guiden och fick följande svar med vändande e-post

Hej Christofer,

Tack för ditt mejl.


Klassificeringen görs enligt en modell som är framtagen av Riksföreningen Gästhamnar i Sverige. Det är alltså inte vi som sköter den. Med det sagt så har det detta året blivit ett misstag i  den tryckta versionen. Vissa hamnar har fått fel stjärnmärkning som du mycket riktigt påpekar. Går du in via vår app eller hemsida så ser du deras klassificering. 

Vi ber om ursäkt för detta och ska åtgärda det tills nästa år.

Med vänliga hälsningar,


Anton Karlsson”

Så om du besöker exempelvis Karlskär i östra Mälaren så skyll inte på klubben där jag är medlem. Det är inte vi som satt betyget.

Annars rekommenderar jag naturhamn, min egna plan för året är att ligga på svaj, ankra upp i en trevlig vik med 16 kilo ankare i fören och ta gummibåten i land och på utflykt. Det låter väl mysigt?

Båtlivet 2016 kan börja

 Snart är det sommar på riktigt,  det vill säga båten är riggad och packad med både det ena och det andra och ”fjärden ligger blank som ett nybonat golv.”

Och det för tankarna till visan, kanske jag tidigare nämnt min lilla mamma som gärna just som fjärden låg spegelblank stämde upp med ”Blås Kajsa blås, för oss ut på den glittrande fjärden” vilket ofelbart medförde att man inte ens han reva genuan innan Kajsa med samma kraft som stora, stygga vargen när han pustar och frustar för att blåsa omkull de 3 små grisarnas hus kastade sig över vår plötsligt mycket lilla farkost.

Annars är det ju Evert Taube vi gärna förknippar med båtliv och svensk sommar. Fast ibland vet jag inte hur han tänkte. Ni vet Maj på Malö som kommer till Handelsman Flink, i texten återfinns följande Maj på Malö, vackra Maj,dej vill alla böljor smeka,när du kommer i din eka och förtöjer den på svaj. Hoppar iland, smidig och grann”

Hur bär hon sig åt? Förtöjer på svaj och hoppar iland? När jag förtöjer på svaj så inte hoppar jag iland hur som helst, det borde varit enklare att för Maj att gått närmare land, kanske dragit upp ekan vid stranden, men icke då, istället tar hon ett gigantiskt språng och riskerar att blöta ner fötterna. Och sedan då? När hon ska tillbaks i båten med kassar i händerna och kanske en back pilsnerdricka, hur gör hon då? Fast sanningen är nog att den vänlige och säkert hunsade Handelsman Flink får bära ner hennes varor, gå ut till midjan i vattnet och dra in ekan dit den borde förtöjts redan i första versen.

Fast det finns ännu tokigare sånger, i scouterna brukade vi sjunga följande tankevurpa vid lägerelden;

Trampa på gasen och lätta ankar
sätt inunder pannan fyr (fem, sex)
Med svällande segel och fyllda tankar
drar vi ut, drar vi ut
drar vi ut på äventyr

Men hallå” skulle den yngre generationen av idag utbrista och jag är benägen att hålla med. Alltså först trampa på gasen (?!), sedan ta upp ankaret för att sedan försöka få fart på en gammal ångmaskin, därefter ge upp det projektet och komma på att Javisst ja, vi har ju segel och det blåser. Med den skepparen ombord tar det inte lång stund innan äventyret infinner sig, undrar just vems tankar det är som är fyllda och om tankar mer är ett annat ord för magar med allt för mycket destillerade drycker i sig…

Jag ska slutligen be att få önska en riktigt god sommar med friska vindar i rätt riktning, trygga natthamnar med underbara måltider och här kommer ett exempel; 1 paket (200 gr) skivad lax, rökt eller gravad, potatis, en burk Ica:s Creme Fraiche med smak av citron, havssalt och dill. Så koka potatisen i bitar, slå av vattnet, i med creme fraiche och värm upp så har man en riktigt god stuvad potatis till laxen. Receptet är för 2 personer men kan lätt dubbleras hur många gånger som helst tills sittbrunnen inte rymmer fler middagsgäster. Det ska va gott att leva.

gamlingar, öl och fundamentalism

Hörde häromdagen nyheten om en kompositör som jag nu givetvis glömt namnet på skulle ”fyllt 150 år, om han levt” , tja det vore utan tvekan en sensation, men det får mig att fundera på kvalitén hos våra radiopratare och journalister. Allvarligt talat är det väldigt, väldigt ovanligt med 150-åringar, kompositörer eller vanliga dödliga. Som väl är hör vi sällan till jul någon annonsera att ”Idag skulle Jesus fyllt 2014 år om han levt”. OK, jag vet att många av er (som inte läser det här, så vad spelar det för roll? Skaffa ett liv i stället) med bestämdhet och med hänvisning till en populär bok hävdar att karln lever, men det är inte riktigt det jag vill fokusera på, ett exempel på hur tokigt det kan bli. Nog om detta!

Var med sonen på en pub i Spånga i går, ett riktigt trevligt ställe med helt OK mat och ett mycket bra sortiment i ölkranarna. Kan absolut rekommendera Kallholmens ”levande julöl”, äntligen ett riktigt gott julöl som inte smakar avslagen julmust från ÖoB blandat med Budweiser som ju är avslagen redan i flaskan.

En trevlig stund på puben med andra ord viket skänkte både mättnad och otörst, men, men, aldrig får man vara riktigt glad och för ovanlighetens skull satt jag innan sonen dök in och längtade efter ett riktigt krogslagsmål. En kamp initierad av undertecknad. Vid ett bord en liten bit ifrån mig satt nämligen två herrar, absolut inga gentlemän och ordet herrar kan också leda tanken fel, stolpskott kanske är mer korrekt. Den ene av stolpskotten med grått hår och oändligt mycket rädsla för omvärlden eller snarare hela tillvaron ondgjorde sig över invandringen i allmänhet och araber i synnerhet. Med tanke på hans extrema främlingsfientlighet slogs jag av hur mycket tid han måste tillbringat enbart omgiven av muslimska fundamentalister, Säpo borde nog studera den mannens umgänge rätt noga för att kunna slå sönder merparten av extrema celler av rabiata IS-anhängare i Spånga med omnejd. Och detta dravel ska jag tvingas lyssna till! Han upprördes (självklart) också över att SD inte har inflytande över politiken som varandes tredje största parti i senaste valet, dock upprördes han inte över Moderaterna som varandes andra största parti inte heller bjudits in i regeringen och nämnde inte med ett ord det faktum att Socialdemokraterna inte fått vara med och bestämma på åtta år trots att det var det största enskilda partiet under alliansens år vid makten. Demokrati, det är svårt det…

Till saken, där sitter jag, en vänlig person och känner stor, nej jättestor lust att gå fram, ta kräket i hampan och dunka hans fula huvud i bordet, kasta honom i golvet, slita upp honom och dela ut ett antal råsopar och förvandla hans ansikte till något som påminner om råbiff eller slaktavfall för att sedan kasta ut honom och hoppas att någon av mina vänner råkar köra över honom med bussen (en av mina vänner råkar köra buss, är från Afghanistan och är bara rättrogen under Ramadan precis som det flesta muslimer jag känner och föredrar att umgås med) för att därefter återvända till bordet.

Det är synd om människan” skrev Strindberg och hur rätt hade han inte. Själv vet jag att det flesta på vår jord är goda, vänliga och hederliga. Visst finns det (ursäkta uttrycket) skitstövlar, men det har inte med folkslag, religion, hudfärg och ursprung att göra. Se människan istället, säg nej till den som beter sig illa och fördömmer andra, annars riskerar du att bli en fundamentalistisk skitstövel och dem vill vi ju alla slippa. Särskilt när vi äter middag och dricker gott julöl. Klart slut!

Båtliv

Så var jag med båt, båt nummer 2 för att vara exakt, men min lilla älskade Neta kommer i min vän Calles trygga ägo och kommer fortsätta plöja såväl Mälarens vatten som längre djärva färder ut på Östersjöns vida vatten.

S/Y Solea, mitt drömmars Orustbygge väntar nu på mig i Loftahammar för att bege sig norrut till våren liksom de från Afrika återvändande flyttfåglarna. Nåja hennes förflyttning blir ju knappast så dramatisk och lång, hon får sin nya, trygga hamn i Östra Mälaren dit även mången sädesärla söker sommarviste.

S/Y Solea ja, nu kan jag planera längre, tuffare och mer utmanade mål, men när jag sitter här på kammaren och tittar i böcker, seglingsbeskrivningar och mina egna, svårtolkade loggboksblad börjar jag fundera, fundera på vart jag vill komma? Visst kommer det bli kul att hälsa på i Lickershamn på Gotland och åter träffa den genomsympatiske hamnvärden Ingvar Hallgren och njuta av nyrökt flundra och få höra lite skvaller om klumpiga grundstötningar, tokiga Stockholmare (vilket jag själv får räknas som efter 57 år i huvudstaden) och annat som hör fiskelägets ljugarbänk till. Sedan ska jag segla längs norra kusten, hela vägen till Haparanda för att inte tala om Rügen, det är ett måste inom en snar framtid.

Fast så sitter jag med mina loggboksblad, läser om platser alldeles nära, Härjarö där vi grillat på fint iordningställda platser och ätit jordgubbspaj och druckit cider på Herrgårdens trivsamma servering under kloka filosofiska samtal med andra sjöfarare som inte räds grodhavet. Granskär som jag egentligen innerst inne önskar ingen annan hittat, där jag årligen besöker naturens egna mirakel Rex, det förstenade urtidsmonstret som skapats av naturen självt, ingen konstnär i världen kan göra mer rättvisa åt honom. Granskär har dessutom, trots sin ringa storlek, en natur som tar dagar att utforska och påminner väldigt mycket om en illustration av John Bauer. Så har jag Fagerö, visst det finns några stycken i Mälaren, men ingen mer fager en just ”mitt Fagerö”.

Och så har vi människorna, människor från när och fjärran. De glada danskarna inblåsta i åskväder vid Stallarholmen, blixt och dunder, men gott danskt öl till tröst. De äldre tyska paret som har sin båt i Karlskrona och kölsvinet fyllt med underbara vita viner. Vänliga, avspända finländare som renoverat en äldre valdäckad Laurinkoster och plötsligt en afton lägger till vid Mälsåkers gamla gistna brygga där jag vid ett annat tillfälle träffade ett ungt, tyskt par i sin HR 26, även dessa förträffliga personer med gott öl i kylboxen. Massor med svenskar naturligtvis, men ändå, typiskt nog i Mälaren, mycket lugnare och mer avspänt än i Stockholms mellersta skärgård.

Så vad söker jag nu med mina 29 fot, en båt som legendariska kappseglaren John Albrechtson kunde tänka sig för en segling över Atlanten? Absolut längre seglatser precis som jag planerar, men jag lovar en sak; Mälaren kommer alltid förbli mitt hemmavatten och jag kommer nog aldrig hinna utforska det för där finns så många hemligheter och för dig som tycker Mälaren inte bjuder på dramatik så rekommenderar jag dig att segla över Norra björkfjärden i en nordlig kuling, det är vad jag kallar segling det.

den dummaste myran i stacken

Träffade den dummaste myran i stacken en dag, satt behagligt tillbakalutad vid bordet på altanen och studerade denna till synes pigga krabat som sprang runt, runt och inte verkade fatta alls att hela naturen låg framför honom. Vad gör en myra på ett bord, tänkte jag, inget fanns att äta, färgen på bordet är mörk och tillverkat av aluminium eller något kompositmaterial så om inte myran var extremt intresserad av design av moderna trädgårdsmöbler var den verkligen på fel plats och jag slöt mig till att det var en myra med mycket liten hjärna som trampade av och an utan att förmå sig själv åt att göra något vettigt av livet och sommaren. Att han befann sig där mol allena bortsett från mitt sällskap som inte tycktes beröra honom alls så verkade han helt mal placerad i tillvaron. Fast det är sant, vad gjorde jag under tiden? Ja inte sprang jag runt och fick på det viset lite motion, utan jag bara satt där och grubblade över en till synes stendum myra, så vem av oss var mest korkad? Vem vet, kanske myran genom sitt rörelsemönster över bordsskivan utförde avancerade studier av mänsklig passivitet, kanske han mot kvällen tillbaks i stacken nedtecknade sina iakttagelser av denna väldiga jätte som totalt snöat in på en sällsynt ointressant bordskiva, vad vet jag? Fasansfullt vore om myran framåt småtimmarna underhåller de andra med humoristiska utläggningar om den dumma människan som inte ens kommer upp ur stolen utan bara sitter där som ett fån. Vad vet jag? Inser att jag bör ha ett samtal med min granne Roger som vet så mycket om vad som rör sig i naturen och kan skilja på både fåglar och insekter även när han inte ser dem samtidigt. Jag får fortsätta mina studier så kanske även jag en dag förstår naturens under. Jag ska börja i morgon redan om jag bara kommer upp ur stolen och kan stänga ner datorn en stund. Så där ja!

maj på malö

Äntligen är våren här, tja nästan sommaren ville jag gärna tro när jag hjälpte Annelie att sjösätta hennes Albin Vigg, den flöt som en kork vilket än en gång bevisar hur överlägsna plastbåtar är mot dessa, föralldel, charmiga farkoster i trä som visst ser vackra ut när de pumpats ur efter att legat i marvatten en vecka eller 2. Sommaren känns för stunden avlägsen när jag tittar ut genom fönstret och ser min granne, den lilla sädesärlan, sitta på uthustaket och se sig om i den gråkalla, dimmiga omgivningen och tycks vara mycket fundersam varför ”hen” lämnade ett så ljuvligt klimat för att flyga hit bara för att generationer innan gjort samma misstag. Känner lika själv ibland och klandrar mina förfäder som klart gjorde en miss när inlandsisen drog sig tillbaks. Nåja, snart är det sommar på riktigt, båten är riggad och packad med både det ena och det andra och ”fjärden ligger blank som ett nybonat golv.”

Och det för tankarna till visan, kanske jag tidigare nämnt min lilla mamma som gärna just som fjärden låg spegelblank stämde upp med ”Blås Kajsa blås, för oss ut på den glittrande fjärden” vilket ofelbart medförde att man inte ens han reva genuan innan Kajsa med samma kraft som stora, stygga vargen när han pustar och frustar för att blåsa omkull de 3 små grisarnas hus kastade sig över vår plötsligt mycket lilla farkost.

Annars är det ju Evert Taube vi gärna förknippar med båtliv och svensk sommar. Fast ibland vet jag inte hur han tänkte. Ni vet Maj på Malö som kommer till Handelsman Flink, i texten återfinns följande Maj på Malö, vackra Maj,dej vill alla böljor smeka,när du kommer i din eka och förtöjer den på svaj. Hoppar iland, smidig och grann”

Hur bär hon sig åt? Förtöjer på svaj och hoppar iland? När jag förtöjer på svaj så inte hoppar jag iland hur som helst, det borde varit enklare att för Maj att gått närmare land, kanske dragit upp ekan vid stranden, men icke då, istället tar hon ett gigantiskt språng och riskerar att blöta ner fötterna. Och sedan då? När hon ska tillbaks i båten med kassar i händerna och kanske en back pilsnerdricka, hur gör hon då? Fast sanningen är nog att den vänlige och säkert hunsade Handelsman Flink får bära ner hennes varor, gå ut till midjan i vattnet och dra in ekan dit den borde förtöjts redan i första versen.

Fast det finns ännu tokigare sånger, i scouterna brukade vi sjunga följande tankevurpa vid lägerelden;

Trampa på gasen och lätta ankar
sätt inunder pannan fyr (fem, sex)
Med svällande segel och fyllda tankar
drar vi ut, drar vi ut
drar vi ut på äventyr

 

Men hallå” skulle den yngre generationen av idag utbrista och jag är benägen att hålla med. Alltså först trampa på gasen (?!), sedan ta upp ankaret för att sedan försöka få fart på en gammal ångmaskin, därefter ge upp det projektet och komma på att Javisst ja, vi har ju segel och det blåser. Med den skepparen ombord tar det inte lång stund innan äventyret infinner sig, undrar just vems tankar det är som är fyllda och om tankar mer är ett annat ord för magar med allt för mycket destillerade drycker i sig…

 

Jag ska slutligen be att få önska en riktigt god sommar med friska vindar i rätt riktning, trygga natthamnar med underbara måltider och här kommer ett exempel; 1 paket (200 gr) skivad lax, rökt eller gravad, potatis, en burk Ica:s Creme Fraiche med smak av citron, havssalt och dill. Så koka potatisen i bitar, slå av vattnet, i med creme fraiche och värm upp så har man en riktigt god stuvad potatis till laxen. Receptet är för 2 personer men kan lätt dubbleras hur många gånger som helst tills sittbrunnen inte rymmer fler middagsgäster. Det ska va gott att leva.

 

Texten är skriven för Viggenbladet och publiceras i deras kommande nummer