Båtliv bland bodknoddar

Kan ingen förklara för mig? Det är klart allt behöver ju inte förklaras, men det här med båttillbehörsbranchen är och förblir ett mysterium i min värld. Tillsammans med andra mysterier ska erkännas, men ändå.

Det började på båtmässan, vid en av de större återförsäljarnas monter fanns ett intressant ankarspel, något jag faktiskt var på jakt efter då jag upptäckt hur tunga ankare blivit trots att de är samma vikt som tidigare. Nej, det har väl knappast något med ålder att göra, inte min iallafall. Nåväl, bredvid spelet stod en man iklädd företagets profilklädsel så det var ingen tvekan om var han hörde hemma. Jag ställde en fråga om vilken storlek som skulle passa för min båt, och han gav mig en katalog på några hundra sidor och tyckte jag kunde slå upp själv vad jag behövde veta, han intygade till och med att det säkert stod på någon sida och han själv inte visste något om exempelvis ankarspel.

Tja, varför ställer man en person på båtmässan vid ett ankarspel som varken kan något eller vill hjälpa till?

Det blev ett spel till sist, från en annan återförsäljare som faktisk kunde ett och annat och dessutom, tro det eller ej, ville sälja!

Häromdagen var jag iväg för att komplettera mitt projekt med en ”ankarrulle”, ett tillbehör som monteras på badplattformen och , äsch, jag ska inte tråka ut dig med detaljer. Så kom jag in på en jättebutik i södra förorten, det var jag, en annan tittande kund och en 4-5 personal där på eftermiddagen. Eftersom jag dels var osäker (ser du mönstret) frågade jag en inte så rask yngling som såg ut att behöva röra på sig var jag kunde hitta ”ankarrullar” och han visade vägen genom havet av montrar med tillbehör, men jag nöjde mig inte så lätt utan frågade om vilken storlek och modell som passar varpå han plockade fram en liten nylontrissa och frågade om den var en sådan jag skulle ha. Det var det givetvis inte, en ankarrulle är precis som i katalogen ett rejält stycke rostfritt stål med, föralldel några trissor, så en annan ”bodknodd” tillkallades som föreslog en modell som såg ut att kunna fungera. Nu ville jag bara veta en sak till; Vilka bultar ska den fästas med? ”Dom finns vid kassan”, var svaret och där fanns en förskräcklig massa bult och skruv samt kassan med skylten ”Stängd” och ytterligare en man djupt försjunken i ett telefonsamtal och undvikande all ögonkontakt. Hade jag varit en mindre moralisk person hade jag tagit sakerna och gått, men jag valde att lägga tillbaks dem, åkte till Bromma och fick god hjälp i kanske Stockholms sista kompetenta båttillbehörsbutik.

Vad är det med handeln? Idag kan jag med några raska knapptryckningar få mina varor levererade till dörren från internetbaserade företag från både Sverige och övriga världen. Ibland till bättre priser, men samtidigt som jag ibland handlar från både England, Tyskland och Hongkong så tycker jag om att få servicen av kompetenta personer, men jag vet inte vad som händer, istället för att vässa servicen tycks butikerna hoppas på att kunderna ska låta bli att störa deras telefonerande och surfande, kaffedrickande och sovande. Har de gett upp? Väntar de bara på att A-kassan ska komma som en befrielse för dem?

Så här kommer ett tips till er som inte vill ha oss i er trötta affär, skriv de på era hemsidor eller åtminstone vid entrén ”Om du behöver hjälp så stick och brinn, vi kan ändå ingenting om vad som säljs här”.

Nu gick jag allt i fällan. Erkänner villigt, lite korkad är jag

Hur länge kan man diskutera en lag som tycks engagera en 6-7% av berörda? Det gäller förstås frågan om vilken promille som ska gälla när man framför en båt. OK, frågan är mer komplicerad genom lagens konstruktion, nämligen att om båten är längre än 10 meter och/eller gör mer än 15 knop så gäller 0,2 promille, annars gäller den gamla lagen. Inte helt logiskt, det håller jag med om, men när lagen infördes så handlade motståndet väldigt mycket om att det inte var någon mening att ge sig ut på sjön och angripa de som inte höll med. Hittade ett klassiskt exempel på Marinforum http://www.maringuiden.se/forum/topic/65890-sj%C3%B6fyllerilagen-sista-ronden/?hl=kbv#entry448719 där Ola Ljungström ger exempel på sin förfinade debatteknik ”Moralister, nykterhetstalibaner, floskelanförare som stått helt utan sakliga argument får säga vad de vill och vifta med fostringspekpinnen, men att avhända folks eget ansvar och omdöme måste och ska ske på sakliga grunder, inte på påhitt i särintressens intressen som i detta fallet ” Så vi som inte tycker som Ola är moraliska, nyktra talibaner som bara använder floskler i stället för argument. Tja, hur svarar man på det ”argumentet”?

Nu har jag förstått att Ola framförallt blir upprörd då jag påtalar hans våldsamma påhopp på KBV, men dåligt hopklippta filmer, elaka visor och bilder har gjort att jag kanske gått över gränsen, ber i så fall om ursäkt Ola, men det är i min värld lite märkligt att du inte har koll på deras budget, visst, en miljard per år är mycket pengar för mig och de flesta löntagare, men det måste ställas i relation till statsbudgeten, kommer du upptäcka att det ”snuspengar” (ursäkta vitsen, min pappa var från Göteborg).

Hur dum får man vara? Tja eftersom det här skrivs på min sida och jag själv väljer att skriva det här får jag skylla mig själv. Nej jag ska nog ägna mig åt livet istället, var på båtmässan i lördags och passade på att prata med ”Båtfolket” som inte kändes vid den anhopning besökare som skriver på deras lista vilket Göran Gabrielsson skrev på sittbrunnen.se och fick Ola att ta till storsläggan efter min faktagranskning, men tyvärr Ola, jag tror mer på ”Båtfolket” i montern, annars hade det väl varit korkat att ställa dem där?

Nej nu får det vara slut på min egen dumhet, ber att få stiga av, men kommer fortsätta skriva om mer angelägna saker då. Välkommen åter.

Svårt att sova när jag tänker på den stackars ängeln

Det går en ängel kring vårt hus
hon bär på två förgyllda ljus
hon bär en bok uti sin hand
så somnar vi i Jesu namn
Amen”

Ja bara man kunde sova så, men ibland eller snarare rätt ofta är det hopplöst. Tankarna börjar vandra, men istället för att leda till ett behagligt insomnande så kommer denna lilla bön upp och jag börjar istället fundera över den där ängeln i bönen. Inget lätt jobb den har här hos mig, tänk själv, bara trava runt, runt hela natten, undrar om ängeln får sitta ner och vila emellan åt? Dessutom här hos mig där ordningen inte alltid är den bästa. Hoppas han eller hon inte snubblar på cyklar, golfbag eller annat som jag ska plocka undan så snart jag hinner. Dessutom är en planka rätt dålig i hörnet på verandan, ingen fara om man känner till den och ser den, men det vore pinsamt att hitta en ängel fram på förmiddagen fastkilad med benet eller intrasslad med vingarna i alla båtgrejor som borde vara undanstuvade sedan länge och förmodligen tillkallande potentater från en konkurrerande firma i själabranchen.

Nej eftersom jag inte kan sova borde jag bjuda in ängeln på en nattmacka och en pilsner från den senaste brygden. Vi kunde se på någon film eller serie då jag skaffat Netflix, kanske lyssna på lite musik eller själva ha en stilla jamsession?

En borde inte sova” diktade Jeremias i Tröstlösa, men han hade kanske inte så mycket viktigt att ta sig till dagen därpå och det är en mycket vacker visa, kunde jag skriva sånt skulle jag också med gott samvete hoppa över några nätters sömn, men samvetet tar ju inte semester hur som helst.

Nåja, ängeln har förhoppningsvis bra ljus med sig och med tanke på min första reflektion där jag tänkte ”ett ljus i varje hand är lika med 2 och därtill en bok, hur går det till? Fast sedan kom jag på att självklart är det en tvåarmad ljusstake och det löser ju problemet. Skönt, för då kan jag försöka somna nu och skulle goda ängeln få lust att titta in så ligger extranyckeln under stenen till vänster. Pilsnern står i kylskåpet tillsammans smör, ost och sill samt en välkyld butelj Norrlands Akvavit. Man vet aldrig när man får oväntat besök nämligen.

Vindkantring

Vindkantring

Ibland händer det bara, lägger till vid Fagerös gamla brygga en tidig vårdag, varmt i luften och kallt i vattnet. En segling på egen hand, men i viken ligger ett par båtar så ensam är jag ju inte. Ankaret har gått och jag glider mot bryggan stående i fören med en lina i handen. Det går lite fort så jag hoppar för att bära av, men skjuter ifrån så båten stannar upp och börjar glida ut. Då om inte förr inser jag mitt misstag. Linan är inte fäst i någon knap utan glider så snällt och faller med ett plopp i vattnet. Mina båtgrannar är uppenbarligen på promenad till min stora glädje när jag snabbt kommer ur kläderna, ner i det mycket kalla vattnet och några raska simtag för mig till båten så jag kan få fast linan lite hjälpligt, simma runt och klättra upp i aktern, fram i fören och drar in mig till bryggan och en liten stund senare sitter jag invirad i ett badlakan och låter solen värma mig vilket behövs när man badat i 13-gradigt vatten. En båtgranne som just återvänder imponeras av att jag badat och jag försöker få det att låta trovärdig när jag svarar ”Åh det är så härligt efteråt” . Snacka om nödlögn, men inte kan man erkänna något så korkat som att glömma slå linan om knapen innan man hoppar iland.

Min betraktelse från ”Sjölust 4 2016,  SXK Väster Mälarkretsens medlemsblad som jag är redaktör för (kanske var det inte jag som var kallad, men de hade nu ingen annan)

 

 

Sjömanslagen 1973:282

Det är inte så lätt att vara befälhavare ens på en liten båt när besättningen hotar med myteri om inte kursen genast styrs mot närmaste glasskiosk, krog eller danshak beroende på ålder och kön på de hotande myteristerna.

Men hav tröst käre läsare tillika befäl på skutan, du har lagen på din sida och kan, om jag förstår att tolka den rätt, näst intill oinskränkt utöva precis de argument som stunden kräver. Läs själv:

Tvångsmedel

53 § För att upprätthålla ordning ombord får befälhavaren bruka det våld som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Detsamma gäller den som befälhavaren beordrar att biträda härvid och den som utan anmaning kommer befälhavaren till hjälp.”

Det låter väl som du kan behålla auktoriteten inför familjen?

Och drar du dig fortfarande för att ta i med hårdhandskarna hjälper nästa stycke dig att slå bort den sista tvekan.

Den som i fall som avses i första stycket gjort större våld eller svårare skada än som är medgivet dömes likväl ej till ansvar, om omständigheterna var sådana, att han svårligen kunde besinna sig.”

Se där, det var ytterligare ett stark argument för att du kvinna ska ta kommando ombord och låta karlsloken sköta spisen och få skulden i slussen och vid tilläggningen på klubbholmen. Själv har jag ju sällan problem ombord och min besättning är god och glad samt oerhört tacksam över att sätta sina klumpiga fötter på min vackra båt, men så har jag också ett vackert särtryck i glas och ram hängande i salongen. Den är ur Sjömanslagen 1973:282 Paragraf 53. Den gör nytta…

Båtkatt

Calle har en båt, en båt, en fru och den här sommaren en katt. Fast katten är till skillnad från fru och båt bara tillfälligt i familjen. Nej det är ingen sommarkatt Calle skaffat sig vill jag lugna alla djurvänner med, de passar vänners katt under en period och för att ytterligare lugna er vill jag redan nu säga att ingen katt kom till skada under den här berättelsen från levande båtlivet.

Midsommarhelgen var i antågande och båt med fru och denna gång även katt stuvades och färden gick till en mysig ö i Östra Mälaren. Ett perfekt ställe att fira en stilla helg och på en ö kan ju katten löpa fritt, fiffigt!

En möjlig nackdel med just den här ön var att vegetationen var rätt svår, inte för en katt, men för en människa, fast det gjorde ju inte så mycket när det var så mysigt i båten och katten klarade sig själv på torra land och stortrivdes.

Först på söndagen var det dags att kasta loss och gå till hemmahamnen igen, en ny arbetsvecka stod för dörren innan en välförtjänt semester var i antågande så med kisse ombord lossades landförtöjningen och Calle drog sig ut med ankarlinan.

Då ångrade sig kisse, ett språng och en kort simtur och sedan började cirkusen på riktigt, timmarna gick med sök, lock och pock, men icke då. En skallgångskedja på bara 2 personer blir rätt tunn och när det skymde fanns bara en sak att göra. Man kastade loss för andra gången, seglade hem utan katt och på måndagen försökte mina vänner efter bästa förmåga sköta de uppgifter som arbetsgivaren förväntade sig, men deras tankar var på en viss ö i östra Mälaren.

Direkt efter arbetet styrde man åter mot ön utrustad med den läckraste maten foderindustrin producerat samt några saftiga biffar att steka för att om möjligt trigga kattens smaklökar om nu Pussy och Wiskas skulle misslyckas.

Och tänk, efter en stund kom en lite ynklig katt emot dem och slog sig ner vid det dukade bordet och valde den här gången att följa med hem utan att protestera där han låg torr, mätt och sömnig på en dyna i ruffen. Det var en midsommar Calle och hans fru sent glömmer.

received_10210542724834519

KBV Behövs!

Det kom ett mail. Tja, det kommer rätt många, men det här var från André Persson som jag sedan tidigare hört om då han ivrigt påhejad av rättshaveristerna i ”Båtfolket” ska skriva en ”granskande” bok om Kustbevakningen. Med tanke på att hans nuvarande sponsorer mest tycke bestå av just ”Båtfolket” så kan man lätt räkna ut att det hela går ut på att förtala de mycket duktiga män och kvinnor som tjänstgör året om kring våra kuster och gör en stor insats för miljö och säkerhet.

Visst, de övervakar, också, på statens uppdrag även nykterheten, men det är en försvinnande liten del av deras uppdrag. Försök förklara det för ”Båtfolket” och deras anhang. Jag säger bara lycka till! De tror nämligen att Kustbevakningen sätter sin egen agenda och själva tilldelar sig uppdrag. Sorgliga typer det där, men vad kan man förvänta sig av folk som inte kan åka båt utan att dricka?

Nej låt oss tillsammans om inte förhindra utgivningen av Andrés kommande ”värk” så stöd inte projektet ekonomiskt. Och kommer det mail till er med där han tigger pengar så gör som jag, svara vänligt, men bestämt och placera därefter hans mail i spamkorgen (vet inte om det hjälper då han använder olika adresser varje gång, men det känns bra)

Och ha en fortsatt bra båtsommar

Båtlivet med gästhamnsguide

Nu så, båten är riggad och redo, värmaren fungerar vilket kan vara en god idé i vårt klimat så nu gäller det bara att inte arbetet inkräktar för mycket på livet så att Solea får komma ut och visa vad hon går för. Ny båtplats blir det också, på Rastaholm där Stockholms Seglarsällskap har en av sina hamnar.

På tal om hamnar kom Gästhamnsguiden i brevlådan, en till synes användbar publikation även om de flesta av oss disponerar appen i den smarta luren, men jag är ju lite svag för tryckta alster så jag bläddrade lite i den, kollade mina närmaste hamnar och blev en ”smula” förvånad.

Nytt för i år är att man likt hotellen har stjärnor, 1 till 5 beroende på anläggningens faciliteter, men där blev jag minst sagt konfunderad. Exempel 1; Karlskär Båt clubb (ja den stavas så) har förärats trenne gyllene stjärnor och Rastaholm 2! Karlskär har en brygga, el och några långa kilometer till butik. Dusch, toalett och vatten saknas, men det är låg avgift och blåser ingen elak nordan ligger man still. Rastaholm har en helt annan nivå, men som sagt förtjänade blott 2 ynkliga stjärnor enligt gästguiden. Upp mot västra Mälaren ligger mysiga Strängnäs där man förtöjer i centrum och har nästan allt man kan begära och lite till med ett fantastisk trevligt folkliv på restaurangerna längs kajen så det har välförtjänt belönats med 4 stjärnor, lika många som grannen några distans bort, Stallarholmen, som är en rätt trist plats med sliten dusch och toalett.

Erkännas ska att det är nytt för i år med klassificeringen och ytterst få gästhamnar har fått betyg, men det hade kanske varit idé att avvakta ett år kan jag tycka och skrev ett mail och frågade hur de tänkt på guiden och fick följande svar med vändande e-post

Hej Christofer,

Tack för ditt mejl.


Klassificeringen görs enligt en modell som är framtagen av Riksföreningen Gästhamnar i Sverige. Det är alltså inte vi som sköter den. Med det sagt så har det detta året blivit ett misstag i  den tryckta versionen. Vissa hamnar har fått fel stjärnmärkning som du mycket riktigt påpekar. Går du in via vår app eller hemsida så ser du deras klassificering. 

Vi ber om ursäkt för detta och ska åtgärda det tills nästa år.

Med vänliga hälsningar,


Anton Karlsson”

Så om du besöker exempelvis Karlskär i östra Mälaren så skyll inte på klubben där jag är medlem. Det är inte vi som satt betyget.

Annars rekommenderar jag naturhamn, min egna plan för året är att ligga på svaj, ankra upp i en trevlig vik med 16 kilo ankare i fören och ta gummibåten i land och på utflykt. Det låter väl mysigt?

Båtlivet 2016 kan börja

 Snart är det sommar på riktigt,  det vill säga båten är riggad och packad med både det ena och det andra och ”fjärden ligger blank som ett nybonat golv.”

Och det för tankarna till visan, kanske jag tidigare nämnt min lilla mamma som gärna just som fjärden låg spegelblank stämde upp med ”Blås Kajsa blås, för oss ut på den glittrande fjärden” vilket ofelbart medförde att man inte ens han reva genuan innan Kajsa med samma kraft som stora, stygga vargen när han pustar och frustar för att blåsa omkull de 3 små grisarnas hus kastade sig över vår plötsligt mycket lilla farkost.

Annars är det ju Evert Taube vi gärna förknippar med båtliv och svensk sommar. Fast ibland vet jag inte hur han tänkte. Ni vet Maj på Malö som kommer till Handelsman Flink, i texten återfinns följande Maj på Malö, vackra Maj,dej vill alla böljor smeka,när du kommer i din eka och förtöjer den på svaj. Hoppar iland, smidig och grann”

Hur bär hon sig åt? Förtöjer på svaj och hoppar iland? När jag förtöjer på svaj så inte hoppar jag iland hur som helst, det borde varit enklare att för Maj att gått närmare land, kanske dragit upp ekan vid stranden, men icke då, istället tar hon ett gigantiskt språng och riskerar att blöta ner fötterna. Och sedan då? När hon ska tillbaks i båten med kassar i händerna och kanske en back pilsnerdricka, hur gör hon då? Fast sanningen är nog att den vänlige och säkert hunsade Handelsman Flink får bära ner hennes varor, gå ut till midjan i vattnet och dra in ekan dit den borde förtöjts redan i första versen.

Fast det finns ännu tokigare sånger, i scouterna brukade vi sjunga följande tankevurpa vid lägerelden;

Trampa på gasen och lätta ankar
sätt inunder pannan fyr (fem, sex)
Med svällande segel och fyllda tankar
drar vi ut, drar vi ut
drar vi ut på äventyr

Men hallå” skulle den yngre generationen av idag utbrista och jag är benägen att hålla med. Alltså först trampa på gasen (?!), sedan ta upp ankaret för att sedan försöka få fart på en gammal ångmaskin, därefter ge upp det projektet och komma på att Javisst ja, vi har ju segel och det blåser. Med den skepparen ombord tar det inte lång stund innan äventyret infinner sig, undrar just vems tankar det är som är fyllda och om tankar mer är ett annat ord för magar med allt för mycket destillerade drycker i sig…

Jag ska slutligen be att få önska en riktigt god sommar med friska vindar i rätt riktning, trygga natthamnar med underbara måltider och här kommer ett exempel; 1 paket (200 gr) skivad lax, rökt eller gravad, potatis, en burk Ica:s Creme Fraiche med smak av citron, havssalt och dill. Så koka potatisen i bitar, slå av vattnet, i med creme fraiche och värm upp så har man en riktigt god stuvad potatis till laxen. Receptet är för 2 personer men kan lätt dubbleras hur många gånger som helst tills sittbrunnen inte rymmer fler middagsgäster. Det ska va gott att leva.

gamlingar, öl och fundamentalism

Hörde häromdagen nyheten om en kompositör som jag nu givetvis glömt namnet på skulle ”fyllt 150 år, om han levt” , tja det vore utan tvekan en sensation, men det får mig att fundera på kvalitén hos våra radiopratare och journalister. Allvarligt talat är det väldigt, väldigt ovanligt med 150-åringar, kompositörer eller vanliga dödliga. Som väl är hör vi sällan till jul någon annonsera att ”Idag skulle Jesus fyllt 2014 år om han levt”. OK, jag vet att många av er (som inte läser det här, så vad spelar det för roll? Skaffa ett liv i stället) med bestämdhet och med hänvisning till en populär bok hävdar att karln lever, men det är inte riktigt det jag vill fokusera på, ett exempel på hur tokigt det kan bli. Nog om detta!

Var med sonen på en pub i Spånga i går, ett riktigt trevligt ställe med helt OK mat och ett mycket bra sortiment i ölkranarna. Kan absolut rekommendera Kallholmens ”levande julöl”, äntligen ett riktigt gott julöl som inte smakar avslagen julmust från ÖoB blandat med Budweiser som ju är avslagen redan i flaskan.

En trevlig stund på puben med andra ord viket skänkte både mättnad och otörst, men, men, aldrig får man vara riktigt glad och för ovanlighetens skull satt jag innan sonen dök in och längtade efter ett riktigt krogslagsmål. En kamp initierad av undertecknad. Vid ett bord en liten bit ifrån mig satt nämligen två herrar, absolut inga gentlemän och ordet herrar kan också leda tanken fel, stolpskott kanske är mer korrekt. Den ene av stolpskotten med grått hår och oändligt mycket rädsla för omvärlden eller snarare hela tillvaron ondgjorde sig över invandringen i allmänhet och araber i synnerhet. Med tanke på hans extrema främlingsfientlighet slogs jag av hur mycket tid han måste tillbringat enbart omgiven av muslimska fundamentalister, Säpo borde nog studera den mannens umgänge rätt noga för att kunna slå sönder merparten av extrema celler av rabiata IS-anhängare i Spånga med omnejd. Och detta dravel ska jag tvingas lyssna till! Han upprördes (självklart) också över att SD inte har inflytande över politiken som varandes tredje största parti i senaste valet, dock upprördes han inte över Moderaterna som varandes andra största parti inte heller bjudits in i regeringen och nämnde inte med ett ord det faktum att Socialdemokraterna inte fått vara med och bestämma på åtta år trots att det var det största enskilda partiet under alliansens år vid makten. Demokrati, det är svårt det…

Till saken, där sitter jag, en vänlig person och känner stor, nej jättestor lust att gå fram, ta kräket i hampan och dunka hans fula huvud i bordet, kasta honom i golvet, slita upp honom och dela ut ett antal råsopar och förvandla hans ansikte till något som påminner om råbiff eller slaktavfall för att sedan kasta ut honom och hoppas att någon av mina vänner råkar köra över honom med bussen (en av mina vänner råkar köra buss, är från Afghanistan och är bara rättrogen under Ramadan precis som det flesta muslimer jag känner och föredrar att umgås med) för att därefter återvända till bordet.

Det är synd om människan” skrev Strindberg och hur rätt hade han inte. Själv vet jag att det flesta på vår jord är goda, vänliga och hederliga. Visst finns det (ursäkta uttrycket) skitstövlar, men det har inte med folkslag, religion, hudfärg och ursprung att göra. Se människan istället, säg nej till den som beter sig illa och fördömmer andra, annars riskerar du att bli en fundamentalistisk skitstövel och dem vill vi ju alla slippa. Särskilt när vi äter middag och dricker gott julöl. Klart slut!