Båtliv

Så var jag med båt, båt nummer 2 för att vara exakt, men min lilla älskade Neta kommer i min vän Calles trygga ägo och kommer fortsätta plöja såväl Mälarens vatten som längre djärva färder ut på Östersjöns vida vatten.

S/Y Solea, mitt drömmars Orustbygge väntar nu på mig i Loftahammar för att bege sig norrut till våren liksom de från Afrika återvändande flyttfåglarna. Nåja hennes förflyttning blir ju knappast så dramatisk och lång, hon får sin nya, trygga hamn i Östra Mälaren dit även mången sädesärla söker sommarviste.

S/Y Solea ja, nu kan jag planera längre, tuffare och mer utmanade mål, men när jag sitter här på kammaren och tittar i böcker, seglingsbeskrivningar och mina egna, svårtolkade loggboksblad börjar jag fundera, fundera på vart jag vill komma? Visst kommer det bli kul att hälsa på i Lickershamn på Gotland och åter träffa den genomsympatiske hamnvärden Ingvar Hallgren och njuta av nyrökt flundra och få höra lite skvaller om klumpiga grundstötningar, tokiga Stockholmare (vilket jag själv får räknas som efter 57 år i huvudstaden) och annat som hör fiskelägets ljugarbänk till. Sedan ska jag segla längs norra kusten, hela vägen till Haparanda för att inte tala om Rügen, det är ett måste inom en snar framtid.

Fast så sitter jag med mina loggboksblad, läser om platser alldeles nära, Härjarö där vi grillat på fint iordningställda platser och ätit jordgubbspaj och druckit cider på Herrgårdens trivsamma servering under kloka filosofiska samtal med andra sjöfarare som inte räds grodhavet. Granskär som jag egentligen innerst inne önskar ingen annan hittat, där jag årligen besöker naturens egna mirakel Rex, det förstenade urtidsmonstret som skapats av naturen självt, ingen konstnär i världen kan göra mer rättvisa åt honom. Granskär har dessutom, trots sin ringa storlek, en natur som tar dagar att utforska och påminner väldigt mycket om en illustration av John Bauer. Så har jag Fagerö, visst det finns några stycken i Mälaren, men ingen mer fager en just ”mitt Fagerö”.

Och så har vi människorna, människor från när och fjärran. De glada danskarna inblåsta i åskväder vid Stallarholmen, blixt och dunder, men gott danskt öl till tröst. De äldre tyska paret som har sin båt i Karlskrona och kölsvinet fyllt med underbara vita viner. Vänliga, avspända finländare som renoverat en äldre valdäckad Laurinkoster och plötsligt en afton lägger till vid Mälsåkers gamla gistna brygga där jag vid ett annat tillfälle träffade ett ungt, tyskt par i sin HR 26, även dessa förträffliga personer med gott öl i kylboxen. Massor med svenskar naturligtvis, men ändå, typiskt nog i Mälaren, mycket lugnare och mer avspänt än i Stockholms mellersta skärgård.

Så vad söker jag nu med mina 29 fot, en båt som legendariska kappseglaren John Albrechtson kunde tänka sig för en segling över Atlanten? Absolut längre seglatser precis som jag planerar, men jag lovar en sak; Mälaren kommer alltid förbli mitt hemmavatten och jag kommer nog aldrig hinna utforska det för där finns så många hemligheter och för dig som tycker Mälaren inte bjuder på dramatik så rekommenderar jag dig att segla över Norra björkfjärden i en nordlig kuling, det är vad jag kallar segling det.

den dummaste myran i stacken

Träffade den dummaste myran i stacken en dag, satt behagligt tillbakalutad vid bordet på altanen och studerade denna till synes pigga krabat som sprang runt, runt och inte verkade fatta alls att hela naturen låg framför honom. Vad gör en myra på ett bord, tänkte jag, inget fanns att äta, färgen på bordet är mörk och tillverkat av aluminium eller något kompositmaterial så om inte myran var extremt intresserad av design av moderna trädgårdsmöbler var den verkligen på fel plats och jag slöt mig till att det var en myra med mycket liten hjärna som trampade av och an utan att förmå sig själv åt att göra något vettigt av livet och sommaren. Att han befann sig där mol allena bortsett från mitt sällskap som inte tycktes beröra honom alls så verkade han helt mal placerad i tillvaron. Fast det är sant, vad gjorde jag under tiden? Ja inte sprang jag runt och fick på det viset lite motion, utan jag bara satt där och grubblade över en till synes stendum myra, så vem av oss var mest korkad? Vem vet, kanske myran genom sitt rörelsemönster över bordsskivan utförde avancerade studier av mänsklig passivitet, kanske han mot kvällen tillbaks i stacken nedtecknade sina iakttagelser av denna väldiga jätte som totalt snöat in på en sällsynt ointressant bordskiva, vad vet jag? Fasansfullt vore om myran framåt småtimmarna underhåller de andra med humoristiska utläggningar om den dumma människan som inte ens kommer upp ur stolen utan bara sitter där som ett fån. Vad vet jag? Inser att jag bör ha ett samtal med min granne Roger som vet så mycket om vad som rör sig i naturen och kan skilja på både fåglar och insekter även när han inte ser dem samtidigt. Jag får fortsätta mina studier så kanske även jag en dag förstår naturens under. Jag ska börja i morgon redan om jag bara kommer upp ur stolen och kan stänga ner datorn en stund. Så där ja!

maj på malö

Äntligen är våren här, tja nästan sommaren ville jag gärna tro när jag hjälpte Annelie att sjösätta hennes Albin Vigg, den flöt som en kork vilket än en gång bevisar hur överlägsna plastbåtar är mot dessa, föralldel, charmiga farkoster i trä som visst ser vackra ut när de pumpats ur efter att legat i marvatten en vecka eller 2. Sommaren känns för stunden avlägsen när jag tittar ut genom fönstret och ser min granne, den lilla sädesärlan, sitta på uthustaket och se sig om i den gråkalla, dimmiga omgivningen och tycks vara mycket fundersam varför ”hen” lämnade ett så ljuvligt klimat för att flyga hit bara för att generationer innan gjort samma misstag. Känner lika själv ibland och klandrar mina förfäder som klart gjorde en miss när inlandsisen drog sig tillbaks. Nåja, snart är det sommar på riktigt, båten är riggad och packad med både det ena och det andra och ”fjärden ligger blank som ett nybonat golv.”

Och det för tankarna till visan, kanske jag tidigare nämnt min lilla mamma som gärna just som fjärden låg spegelblank stämde upp med ”Blås Kajsa blås, för oss ut på den glittrande fjärden” vilket ofelbart medförde att man inte ens han reva genuan innan Kajsa med samma kraft som stora, stygga vargen när han pustar och frustar för att blåsa omkull de 3 små grisarnas hus kastade sig över vår plötsligt mycket lilla farkost.

Annars är det ju Evert Taube vi gärna förknippar med båtliv och svensk sommar. Fast ibland vet jag inte hur han tänkte. Ni vet Maj på Malö som kommer till Handelsman Flink, i texten återfinns följande Maj på Malö, vackra Maj,dej vill alla böljor smeka,när du kommer i din eka och förtöjer den på svaj. Hoppar iland, smidig och grann”

Hur bär hon sig åt? Förtöjer på svaj och hoppar iland? När jag förtöjer på svaj så inte hoppar jag iland hur som helst, det borde varit enklare att för Maj att gått närmare land, kanske dragit upp ekan vid stranden, men icke då, istället tar hon ett gigantiskt språng och riskerar att blöta ner fötterna. Och sedan då? När hon ska tillbaks i båten med kassar i händerna och kanske en back pilsnerdricka, hur gör hon då? Fast sanningen är nog att den vänlige och säkert hunsade Handelsman Flink får bära ner hennes varor, gå ut till midjan i vattnet och dra in ekan dit den borde förtöjts redan i första versen.

Fast det finns ännu tokigare sånger, i scouterna brukade vi sjunga följande tankevurpa vid lägerelden;

Trampa på gasen och lätta ankar
sätt inunder pannan fyr (fem, sex)
Med svällande segel och fyllda tankar
drar vi ut, drar vi ut
drar vi ut på äventyr

 

Men hallå” skulle den yngre generationen av idag utbrista och jag är benägen att hålla med. Alltså först trampa på gasen (?!), sedan ta upp ankaret för att sedan försöka få fart på en gammal ångmaskin, därefter ge upp det projektet och komma på att Javisst ja, vi har ju segel och det blåser. Med den skepparen ombord tar det inte lång stund innan äventyret infinner sig, undrar just vems tankar det är som är fyllda och om tankar mer är ett annat ord för magar med allt för mycket destillerade drycker i sig…

 

Jag ska slutligen be att få önska en riktigt god sommar med friska vindar i rätt riktning, trygga natthamnar med underbara måltider och här kommer ett exempel; 1 paket (200 gr) skivad lax, rökt eller gravad, potatis, en burk Ica:s Creme Fraiche med smak av citron, havssalt och dill. Så koka potatisen i bitar, slå av vattnet, i med creme fraiche och värm upp så har man en riktigt god stuvad potatis till laxen. Receptet är för 2 personer men kan lätt dubbleras hur många gånger som helst tills sittbrunnen inte rymmer fler middagsgäster. Det ska va gott att leva.

 

Texten är skriven för Viggenbladet och publiceras i deras kommande nummer

 

 

 


 

Och nu blir det reklamfilm eller så

Såg just ett avsnitt av ”Äkta människor”, ni vet den där serien som gjort succé både här och i många andra länder. Säger en hel del om hur illa ställt det är i TV-världen, och bekräftar något som redan länge är känt, ”Helvetet är en plats där svenskarna sköter TV-underhållningen”. Det jag mest undrar över är varför de skådespelarna som ska föreställa ”äkta människor” pratar och agerar precis som ”hubbotarna”, samma lite stela, krystade sätt att läsa sina repliker. Kanske har jag kommit på något, alla är hubbotar fast de inte vet om det ännu, kunde bli en rätt bra tvist på storyn.

Årstiden lockar ju dessvärre höll jag på att säga till väldigt mycket TV-tittande, vilket tydligen är helt rätt om man får tro reklamen, förundras ofta över hur mycket TV vi förväntas konsumera. För många år sedan reagerade jag på en person som berättade att han burit upp sin TV på vinden för han kände hur han slängde bort sitt liv. Redan första kvällen hade han sorterat sina strumpor och gått igenom sina garderober! Min spontana undran var om han inte borde skaffa sig ett liv istället, hur kul på en skala från 1 till 2 är strumpsortering? Roligare än TV? F-n vet…

Annars är det just reklamen på TV som får mig att undra mest, till exempel har jag sett rätt många olika reklamer för kattmat, alla utom en med katter i ledande roller, ibland flankerade av underskön kvinna, inga tokiga kattanter där inte. Alla utom Pussy som satsat på en tecknad katt och jag undrar då om det var omöjligt att hitta en katt som ens efter flera dagars svält kunde tänka sig att uppbåda så mycket entusiasm att den kunde tänka sig en smakbit på de ”läckra bullarna i smakfull sås”.                                 Just kombinationen TV och husdjur får mig att reagera, exempelvis den med en kvinna som sitter på bussen och tittar på en film i sin telefon, gående hem och till och med i hissen är hennes blick fäst vid den lilla skärmen och väl hemma möts hon av en lycklig hund som hoppar och viftar på svansen. Och vad gör denna kvinna då? Klappar sin hund? Tar ut den på promenad? Nej, inte då, hon sjunker ner i soffan och fortsätter se på filmen för hon har ju abonnemang av något slag och kan se obegränsat med filmer och serier och tydligen kan man inte pausa om jag förstått det hela rätt. Tycker hon borde skaffa sig en sån där tecknad katt som i Pussy-reklamen istället, passar henne mycket bättre än en livs levande jycke.

Tänkte passa på att önska god jul också, God jul och gott nytt år för säkerhets skull ifall jag inte orkar eller bryr mig om att uppdatera hemsidan. Nu går vi mot ljusare tider och det är kanske den bästa julklappen man kan önska sig förutom fred på jorden och snälla barn. Och en av tre är ju bra det med. Får jag ge ett råd så pröva att stänga av både TV och telefon någon gång ibland, umgås med varandra IRL, spela något instrument som inte är kopplat till en spelkonsol eller sjung en sång utan karaokemaskin, läs en bok, lös ett korsord med penna och sudd, det skadar inte och var för bara 15-20 år sedan helt normalt. Tänk på det.

 

Tokar

Ibland blir jag lite orolig över mänskligheten, Ni som känner mig vet att jag inte är någon flitig användare av facebook (se där inte ens rättstavningen vet vad det är) och inte har jag så värst många vänner, där heller. Fast det är väl en himla tur det, en snabb koll på det fåtalet visade att ”Så mycket bättre” är ett viktigt ämne, någon reser bort och någon har lagt upp en skojig bild på ett husdjur. Hur klarade sig folk innan internet är en ofta ställd fråga och det kan man undra. Förr i tiden (innan internet så för en så där 15 år sedan) brukade jag ibland stöta på folk som pratade för sig själva, rätt ut i luften (nej de hade inte handsfree till mobilen) och precis som de flesta av oss utgick jag, kanske helt felaktigt, från att de var tokar, men tänk om? Tänk om de bara var helt vanliga medborgare som hade ett behov av att dela med sig av sin vardag till var och en av oss som ville lyssna. Skulle inte det förklara ett mysterium som jag länge grubblat över? Var tog tokarna vägen? Jaja, jag vet att massor med folk pratar högt rakt ut i luften nu med på tunnelbanor, i butiker och var som helst, ibland undrar man över barns utveckling som ligger där i vagnen och verkar inbegripna i ett samtal med en förälder som redogör för ränteläget, diskuterar vin eller fotbollsresultat. Fast svaret är givetvis att det är inga tokar, det är inga superbegåvade barn i vagnen utan en handsfree i den vuxnes öra.

Så där har vi kanske svaret på denna gåta, tokarna har flyttat in på facebook och skaffat handsfree och jag får kanske söka mig till något annat socialt forum efter att ha anklagat de fåtal som stått ut med mig för att vara tokar. Finns det några asociala forum? Kunde va rätt ball ”du vet på mitt forum känner jag inte en enda, ingen står ut med mig” OK, avpixlat finns, men det är inte riktigt min stil eller hur jag ska uttrycka det för att slippa brinnande kors på gräsmattan eller stenar genom fönstren. Jag stannar nog kvar på FB och räknar iskallt med att ingen läser det här. Har du gjort det? Läst enda hit! Du är verkligen en vän, och inte ett dugg tokig.

tvångsmässigt beteende

Lite pinsamt det här. På min förra hemsida gjorde jag mig lite lustig över bloggare och deras ofta menlösa skriverier. Följer inga bloggar och idag ska man ju snarare twittra eller följa ett antal Twitter. Får nog ta reda på mer om det där Twitter…                      Och kanske maskera min egen hemsida lite bättre, den påminner ju faktiskt om just en blogg, men det är bara som det ser ut.

En sak på internet som jag brukar besöka är ”forum”. Det finns fina forum. pratabas.se är trevligt, cykelforum.se är en favorit, där möts både nördar (förlåt uttrycket pryltokar och ni som cyklar Mälaren runt bara så där efter arbetet) och motionärer utan konflikter och alla inlägg respekteras såvida det inte handlar om LCHF eller andra dieter, kanske just dieter väcker det sämsta hos människan? Själv blir jag lite ilsk bara på tanken att inte få äta det jag vill och när som helst.

Behöver jag begripa något som gäller datorer, telefoner eller liknade så gäller självklart sweclockers.com där ingen fråga är för dum och dessutom har den redan besvarats om man orkar och kan söka, tonen är kanske ibland ”nördig”, men alltid lika vänlig och förlåtande. Annat är det då på fotosidan.se eller maringuiden.se, där har man tydligen en viktig regel att alla inlägg måste bemötas otrevligt. Nej, inte riktigt så, men nästan. Ta någon nybörjare som ställer en relativt enkel fråga om någon teknisk detalj, svaret han (det är mest män på dessa otrevliga forum) får är exempelvis ”googla!” eller ”det finns 1000-tals trådar om det redan, sök för f-n!”. OK, det var extrema exempel, annars kan det hända att någon verkligen försöker svara på frågan, men då kommer Bror Duktig och hans gelikar och ger sig på den som svarat och anklagar honom (fortfarande mest män) för att vara idiot och inte veta någonting. Sedan kommer en infekterad debatt på 278 inlägg runt vem som är dummast innan forumvärden stänger tråden.

Alltså borde jag bannlysa mig själv från vissa forum, men inte då. Istället dras jag dit precis som jag inte kan låta bli att lyssna på Ring P1 nästan varje dag. Man har dock från Sveriges Radios sida förkortat mitt lidande till 30 minuter per dag vilket jag tycker var fint gjort då det sänkte mitt blodtryck mer än de piller en stressad ST-läkare skrev ut. Varför detta självplågeri undrar Ni säkert? Jag med, begriper inte alls hur jag är funtad, troligen någon defekt gen som spökar och ger ett konstigt beteende när jag istället kunde läsa en god bok eller göra lite nytta. Skriva något till sittbrunnen.se till exempel. Fast vänta, kanske ska kolla att inte Nicklas börjat med forum där med, fast då kan jag gå med under användarnamnet ”supersmarta killen som vet allting om allt mycket bättre än någon annan” Ingen kommer ju veta att jag är 56 år och inte vet mycket om någonting. Tror jag kommit på något/CA

Ute och cyklar

Ibland är jag verkligen ute och cyklar, bokstavligt talat,

men idag gick jag förbi ”Puls&Träning” förkortat ”P&T” vilket förmodligen ska föra tanken till ”PT”, Personlig Tränare alltså. Det kanske man kan få där, får eller betala för rättare sagt.

Deras slogan eller devis eller vad de menar är något i stil med ”träning nästan som hemma” och den verkar stämma för det ser ut som hos många med ambitioner där träningsredskapen står oanvända och möjligen ger lite dåligt samvete när man råkar gå förbi. Det är klart, skönt att slippa ha hemmet fyllt av dåliga samveten på grund av en lättjefull tillvaro, i stället ha dem i en lokal på behagligt avstånd från soffan och chipsskålen verkar som en bra idé.

Annars kan man lätt tro att vi i Mariehäll och centrala delarna av Sundbyberg inte gör annat en tränar, det finns säkert en 4-5 gym på ett avstånd av varandra som knappast överstiger ett par hundra meter. Kan verkligen det bära sig som affärsidé?

Klart jag borde gå på gym ibland, eller rätt ofta, men jag föredrar långa promenader med poddradio som sällskap, eller cykel ut till landet och då helst på min Giant TCR, ett 20-växlat redskap för 1100:-/kilot (nedsatt pris!) som för mig fram i god fart eller så fort jag orkar trampa så farten kanske inte är så hög ändå, men jag är nöjd, känner mig lite som Tour de France även om de där cyklar lite fortare och lite längre med betoning på längre och fortare, men de är ju yngre och mer vältränade också och måste dessutom hävda sig mot andra som vill komma fram fortare. Cyklar de fortare än alla andra får de den gula ledartröjan så de som inte har någon ska veta vem de ska försöka passera. Trodde en helg här på väg ut på Färingsö att jag hade den gula ledartröjan framför mig och tog i så det knakade, det visade sig onödigt då det enda som påminde om en racercyklist var kläder och cykel, den som fyllde ut sina cykelbyxor storlek XXXL och den gula tröjan som uppenbarligen inte fanns i tillräckligt många X förflyttade sig inte mycket snabbare än vad en äldre motionscykel skulle gjort, ni vet en sån som fanns i ett sunkigt gym på 70-talet, med några skeva pingisbord, några rostiga fria vikter och en lukt av gammal brottarbyxa. Det som syntes av cykeln tydde på både god kvalitet och tjock plånbok så där fanns utan tvivel en ambition att en dag kunna dra på sig storlek XXL.

Det där med cykel som motionsredskap är bra, min far brukade berätta om hans gode vän som på tidigt 60-tal skaffade en ”löparcykel” (de kallades så vilket låter korkat, men det var alltså det vi idag benämner racercykel) och gjorde då portvakten i huset mycket glad då han hade ett förflutet som elitcyklist och gärna drog en repa på kvällen. Fars gode vän blev genast tillfrågad om de skulle träna lite tillsammans och det lät ju som en bra idé enda tills de träffades efter middagen på gården och portvakten säger följande: ”Jag brukar cykla till Uppsala och tillbaks, blir det bra tror du?” Även om de bodde i Norra Stockholm var sträckan inget för en otränad ingenjör så samträningen tog ett abrupt slut.

Annars verkar det kul att cykla i grupp, men tyvärr känner jag mig ännu för bortkommen bland de stora kanonerna för att hänga på klubbarnas träningsrundor, men nästa år ska jag cykla Halvvättern, Det ska jag! Och kom ihåg var du läste det först…/CA

 

 

Dags igen!

Så var det dags igen, nedskrivet.com gick i graven allt för tidigt enligt min mamma och ett fåtal andra sörjande, efter en tid lade jag energi på Nicklas hemsida www.sittbrunnen.se där jag betraktade, skrev recensioner och retade vansinne på båtfolket (alltså de båtfolket som lobbar för mer promille på sjön). Tänker absolut fortsätta med det, inte retas utan skriva mer, men varför inte ha en egen sida där jag får skriva precis vad jag vill? Nu har jag det och önskar dig välkommen