Hundväder…

Tiden rinner iväg och det drar ihop sig till första advent. Dagarna är korta med en hel del ”hundväder”, men Tintin håller högt tempo och tycker livet är toppen. Det tror i alla fall jag…

Toppen och toppen? Tja husse tycker säkert att det är en bra idé att klä ut sin lilla hund och visst är jag söt i min tomteluva, men allvarligt talat. Mina förfäder finns avbildade av skickliga konstnärer redan på 16 och 1700-talet och själv ska jag framträda med en liten fånig strut på huvudet. Nåja, det är ju ingen dumstrut, men visst känner man sig lite fånig. Tänk om Hugo eller Mio ser mig, eller ännu värre snygga ”Sockan”, en meriterad Border Collie som jag stöter på utan större framgång, men ändå. Chansen ökar ju inte precis när man ser ut så här:

Tillbringade en helg med Hussen Oscar, ordinarie husse skulle ut och slarva på krogen och jag fick inte följa med, men för det mesta får jag ändå besöka diverse ställen på stan. Omipollos hatt bjöd på fantastisk skinka och på Himmelska Hundar på Gärdet finner jag mig väl till rätta i soffan:

Fast helgen med Oscar var kul, som avslutning på vår promenad hittade jag en sällsynt stor lergrop och blev förevigad straxt innan jag dök i:

Av någon anledning var inte Oscar helt nöjd och tvingade in mig i duschen efteråt.

Annars blir det mycket skogspromenader som husse kallar det, själv far jag in och ut mellan träd och buskar, det finns så mycket att upptäcka, men ibland stannar jag upp och tar en liten paus så husse hinner plocka fram kameran. Jag gör mig väldigt bra på bild nämligen. Husse brukar säga åt mig att se glad ut, men fotografering är allvarliga saker och då vill man inte flina in i kameran. Vi Welshar är nämligen ytterst seriösa.

Nu får husse ta hand om tekniken så snor jag hans fåtölj under tiden. Där sover jag gott.

Blöta tassavtryck och en fin advent önskar Tintin