Vindkantring
Ibland händer det bara, lägger till vid Fagerös gamla brygga en tidig vårdag, varmt i luften och kallt i vattnet. En segling på egen hand, men i viken ligger ett par båtar så ensam är jag ju inte. Ankaret har gått och jag glider mot bryggan stående i fören med en lina i handen. Det går lite fort så jag hoppar för att bära av, men skjuter ifrån så båten stannar upp och börjar glida ut. Då om inte förr inser jag mitt misstag. Linan är inte fäst i någon knap utan glider så snällt och faller med ett plopp i vattnet. Mina båtgrannar är uppenbarligen på promenad till min stora glädje när jag snabbt kommer ur kläderna, ner i det mycket kalla vattnet och några raska simtag för mig till båten så jag kan få fast linan lite hjälpligt, simma runt och klättra upp i aktern, fram i fören och drar in mig till bryggan och en liten stund senare sitter jag invirad i ett badlakan och låter solen värma mig vilket behövs när man badat i 13-gradigt vatten. En båtgranne som just återvänder imponeras av att jag badat och jag försöker få det att låta trovärdig när jag svarar ”Åh det är så härligt efteråt” . Snacka om nödlögn, men inte kan man erkänna något så korkat som att glömma slå linan om knapen innan man hoppar iland.
Min betraktelse från ”Sjölust 4 2016, SXK Väster Mälarkretsens medlemsblad som jag är redaktör för (kanske var det inte jag som var kallad, men de hade nu ingen annan)