Ja jag vet, det är ju faktiskt inte svårare än att läsa föregående betraktelse om detaljhandeln för båttillbehör, eller läs det här inlägget https://sailingbluenote.wordpress.com/2017/04/27/heaven-and-hell/ så förstår du definitivt vad det handlar om.
Till saken som var så att jag behövde ett nytt storskot, det gamla med sliten lina och dålig utväxling ska ersättas av något nytt och fräscht inför nya storseglet. Så efter en rask utflykt på internet konstaterade jag att en butik i Södra förorten (fast inte samma som sist) hade precis i lager det jag behövde. Väl där var det svårt att hitta så jag vände mig till kundtjänst; ”Du jag behöver ett ny storskottalja, utväxling 6:1, såg att det fanns i lager”. Kundtjänst bläddrade i katalogen och förslog ett nytt storskotsystem, men det har jag ju redan så jag förklarade vad jag skulle ha en gång till och den här gången förstod man och visade en annan katalogsida, utväxling 4:1, lina 8 mm med 10meters längd (!?). Efter en stunds förklarande av mig kom repliken ” Ja det är kanske lite kort”. Ni som seglar och troligen är de som läser det här kan förstå det orimliga, men att någon som kränger båttillbehör känner till segling kanske är mycket begärt? Nåväl, efter detta hasade säljaren ut på lagret, drack kaffe och rökte ett par cigaretter, ringde sin fru och surfade lite håglöst på internet (tror jag) och återvände FAKTISKT med exakt det jag skulle ha! Nu är Solea i sitt rätta element, nya segel är på g, det lovade segelmakaren och de håller ju alltid de de lovar.
Här kommer som bonus för dig som orkat läsa enda hit min senaste ”Vindkantring” från Sjölust nr 2 2017 (SXK Väster Mälarkretsens medlemsblad)
”Så var det dags igen. Ett nytt segelställ stod på inköpslistan vid båtmässan. På slutet av 1970-talet beställde jag en genua till IF-båten, redan på hösten innan var jag flera gånger hos segelmakaren och diskuterade ämnet och vi enades om såväl snitt som pris. Vintern gick och våren kom, men segelmakaren hördes inte av, Lidingö runt stod om inte för dörren så inom en snar framtid och där skulle vi minsann visa upp vår akter för våra konkurrenter. Om vi hade en ny genua vill säga. Till sist åkte jag in till Mäster segelmakare som tittade på mig och utbrast ”Jamen, du har ju inte ringt och stött på, trodde inte det var så bråttom”. Till hans försvar får erkännas att jag bara ett par dagar och för hans del nätter senare kunde hissa på. Och nej, vi vann inte Lidingö runt, men vi kom inte sist!
Och nu väntar jag på segelmakaren igen, han lovade komma ut och mäta veckan efter båtmässan (den i mars ja), men nu har han lovat komma nästa vecka (vi är i slutet på april).
Det var inte bättre förr, det var precis likadant.”